Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att fira, belöna sig själv när man nått ett uppsatt mål. Man behöver bekräfta sin ansträngning, satsning. Vad firandet består av bestämmer man själv. När jag fick min PT-licens firade jag med att köpa en pulsklocka. Jag hade länge velat utbilda mig men det är ingen billig utbildning. Tillslut fick jag till det.

Mina maror firas också alltid. Det blir ett glas champagne, en god middag på restaurang och en natt på hotell med allt vad det innebär för en trebarnsmamma. Jag behöver få stanna kvar i den bubblan. Vara lite egoistisk och bara rå om mig själv. Det förhöjer hela upplevelsen. Viktigt, tycker jag. Jag är viktig.

Nästa gång jag når ett högt uppsatt mål har jag en ny viktig present till mig själv. Jag ska faktiskt skaffa mig en egen PT. Oavsett hur duktig jag är som PT är det alltid bra att få någon annans ögon på min träning. Efter maran ska jag upp, upp, upp i styrka och muskelmassa. Inte för att jag idag toklessnade på en person som tjatade och tjatade på hur ”liten och nätt” jag är. Och inte kunde släppa huruvida jag handlar på barnavdelningen. Ser jag ut som ett barn i kroppen?! Ett råd: Säg inte till mig hur himla liten jag är. Det förlöjligar och förminskar mig. Jag har hört det alldeles för många gånger och kräks på det. Men det är inte därför jag vill bli starkare. Det blir bara en bonus 🙂