Här hemma är det VAB-fest. Eller fest och fest. Vi har haft ett par riktigt usla dagar. I tisdags fick Lilleman lite utslag och feber. Detta eskalerade till hur mycket utslag som helst; i hårbotten, kroppen, inne i munnen och halsen. Fruktansvärt! Läkarens dom var herpesvirus. Stackars lille gubbe har legat i soffan och knappt kunnat svälja vatten.
Till råga på allt var bilen på verkstan, taxi är dyrt, speciellt efter ett besök hos bilmekanikern, och hjälp saknas. Jag antar att en god kvinna reder sig själv. Inte mycket annat att göra. Tillslut fick jag en tid hos närakuten, kl 17:45. Klockan var då 17:10. Bilen fortfarande på verkstan 2.5 km bort. Vad gör en löpare? Jo, hoppar i löparkläderna och tar ett tempolopp dit. 10 minuter senare var jag där (Storeman tog hand om småkidsen), ytterligare 10 minuter senare satt jag i bilen efter en föreläsning om hur jag och maken aldrig får priset för årets bilägare (oh well). 17:45 var jag och Lilleman hos läkaren. Han kunde i och för sig inte hjälpa mig med annat än att konstatera diagnos och så hjälpte jag till med behandling; vattkopps-mousse för att minska den enorma klådan och bakterierna. Som sagt, en god kvinna reder sig själv.
Idag är han pigg, min lille vän. Nu skulle jag önska lite tur, medgång och omtänksamhet.
Kram på dig