Månadsarkiv: februari 2014

Lördag får bli vila

Jag är snällare nu. Snällare mot mig själv. Resultatet blir ännu bättre nu när jag lyssnar mer på kroppen. Denna vecka har varit lite tuff. Jag har varit trött psykiskt och fysiskt. Ändå har jag fått till alla mina träningspass även om jag flyttat runt dem efter dagsform och kortat ned ett av styrkepassen och distanspasset. Man får inte vara för mål-låst på att hinna alla planerade pass. Det viktigaste måste ju vara att få ut maximal träningseffekt, inte sant? Att träna när kroppen är svag tar mig inte mot målet.

Idag vilar jag med mycket gott samvete. Jag tänker på mitt 3-timmarspass för en vecka sedan och känner mig nöjd. Imorgon springer jag 2 timmar. Idag har jag och kidsen fixat och grejat. Äntligen hittade vi till frisören:

20140222-134134.jpg
Killen som gillar frisören
Idag tänkte jag anmäla mig till Womens health halvmarathon. Den 26 april springer jag och Teresa dessa 21 kilometer i tävlingsklassen. Det vill säga med siktet på under 1.55. Det är fort för mig men det ska gå. Det blir en bra uppvärmning inför maran.

Löpning för den trötta

Imorse ringde klockan 05:30. Lite frulle i form av havregrynsgröt, kaffe och vatten för att komma igång. Väskan var packad dagen innan. Trots att löpning på löpband inte är det mest stimulerande var det dagens place to be. Ibland är det vad som funkar bäst. Det var distanslöpning på schemat och idag behövde jag en ljus gymlokal med TV-apparater.

20140221-182117.jpg

20140221-182130.jpg
Trött men nöjd. Och ett träningspass måste väl vara det bästa sättet att sparka igång dagen. Det gör att jag mår lite extra bra, hela dagen.

Jag satsar

För att komma till nästa nivå med sin träning måste hjärtat vara med. Med hjärtat menar jag att du långt där inne måste ha bestämt dig, vara redo, känna att tiden är inne. Det handlar om att gå från ”Jag ska göra ett försök” till ”Jag ska göra det”. Att vilja göra det.

Min styrketräning har till exempel inte prioriterats som den borde. Det innebär för mig inte att jag struntat i det utan att jag oftast bara fått till ett pass i veckan istället för två. Häromveckan kände jag dock att jag var redo att ta nästa steg. I och med det föll bitarna på plats. Jag planerade in det i kalendern och i dagen. Jag lade fast rutinerna, såg till att packa väskan dagen innan, bestämma när under dagen det skulle göras. Varje gång. Schemat var klart. En sten lyftes från mina axlar. Vad skönt det är när jag får till det och inte behöver gå och störa mig på att det inte blir som jag tänkt mig. För att bli en bra löpare krävs det bra styrketräning. Det är inget att snacka om.

20140218-194646.jpg
Som på räls
Av samma anledning är jag väldigt försiktig med att tjata hål i huvudet med mina tips och råd när det gäller folk i min närhet som beklagar sig över att de aldrig kommer igång med träningen, som letar efter hemligheten med träning, det som äntligen ska få dem att bli motiverade. Det sitter i huvudet och hjärtat. Om jag inte är redo att göra de nödvändiga förändringar som behövs för att förändra mitt liv kommer det ändå inte att ske. Men när jag är redo, då skapas magin 🙂

Kungsberget

Jag hade sådan tur och vann en resa hos Tumadre för hela familjen till Kungsberget. Kungsberget ligger nära Sandviken, dryga 2 timmar från Stockholm. Anläggningen har 18 nedfarter som inkluderar en stor funpark för kidsen (och vuxna) som vill trixa. Hela anläggningen känns väldigt anpassad för barnfamiljer och ett extra plus för lekrummet i anslutning till buffe-restaurangen. Det blev ett bra avbrott med fika och lek ett par timmar efter lunchen.

Klockan 04:15 ringde klockan igår morse. Med bara en ryggsäck fylld med mellis och lite extrakläder tog vi oss till Cityterminalen. Därifrån åkte vi med Swebus till Kungsberget där skidutrustning, liftkort och lite senare en fräsch lunchbuffé väntade.

20140217-150355.jpg

20140217-150947.jpg
Det har ju varit varmt ett tag och vädret igår var väl inte lysande men skidåkningen var ändå helt ok. Det viktigaste för mig var att barnen skulle få åka, känna sig lite säkrare i sin skidåkning och att familjen skulle få en härlig dag i skidbacken. Det fick vi absolut! Lilleman och Lillan gjorde otroliga framsteg. Det är fantastiskt vad de kan. Kungsberget var tillräckligt stort för en dagsutflykt med familjen. Det var betydligt smidigare än jag trodde att ta bussen som stannade precis utanför skiduthyrningen där vi direkt möttes av personal som delade ut liftkort. Därefter visades vi in i ett bås där våra förbeställda skidutrustningar stod och väntade. En guldstjärna till liftkillen Alfons i barnbacken som fick Lilleman att känna sig trygg och våga åka lift själv.

Långt långpass

Det är sällan jag springer så länge som 3 timmar men idag fick jag äntligen till det. Ingen förkylning och tid till mitt förfogande. 3 timmar är länge och lyckligtvis hade jag lyckats flirta till mig lite sällskap andra halvan av passet. Teresa hakade på efter att jag sprungit 90 minuter. Det var tur. Tiden går så mycket fortare när man kan springa och snacka.

20140215-141335.jpg
Kroppen var lite seg efter torsdagens styrketräning men den levererade ändå 27 km på dessa 3 timmar. Riktigt nöjd.

När jag springer långpass är det nästan oviktigt hur snabbt och hur långt jag springer. Det handlar om hur länge jag springer. Syftet med långpasset är att rusta kroppen för att springa länge. Om jag skulle springa varje långpass i tävlingsfart skulle kroppen ta alldeles för mycket stryk. Farten får jag på andra typer av pass. Visst kan man köra testlopp för att se att man är på rätt spår men inte speciellt ofta.

Nu har jag parkerat mig i soffan. Gött!