Häromdagen fick jag ett mail från The Academy med ett nyhetsbrev. I brevet stod något så smart och tänkvärt. Det handlade om att det inte är maten mellan jul och nyår som man ska oroa sig för utan maten mellan nyår och jul som är det viktiga. Jag äter utifrån vad jag känner för och släpper på mina vanliga regler. Inget dåligt samvete, bara njuta. Jag kombinerar lite ohälsosammare mat med grym, härlig träning som jag dessutom kan köra med ultramaken. Jag njuter för fulla muggar! Detta gör också att jag förstår varför jag har mina vanliga regler alla andra dagar på året. Mitt ”vanliga” sätt att äta på gör att jag mår prima och jag ska erkänna att julens utsvävningar inte är fullt lika optimala. Mentalt är det dock skönt att ha en kortare period med lössläppt kosthållning.
Idag sprang jag ännu ett långpass med maken. 14 km i skön takt på 1.30. Jag fick en fin pannlampa från Silva i julklapp av ultramaken vilket var det enda som skyddade mig från beckmörkret.
Snacka om att springa på känsla! Snöfallet gjorde att jag bara såg några meter framför mig och därför bara kunde känna om jag sprang uppför eller nedför. Det var inget jag kunde se. Fascinerande!
Nu har jag tränat 5 dagar i rad. Det känns i kroppen men det finns fortfarande krut kvar. Imorgon planerar vi ännu ett skidpass i Olos, Finland. Måste passa på! Nästa vecka fylls dock med välbehövlig vila. Vila är vapen, som Paolo Roberto brukar säga. Det är då vi blir starkare av den träning vi laddat med.