Månadsarkiv: oktober 2013

Tjat, hot & mutor

Idag var jag inbjuden till NK på en föreläsning av barn- och föräldrapsykologen Malin Alfven. Jag gillar henne. Jag tycker hon får så mycket av det man gör som förälder att vara normalt. För det är normalt. Visa mig den förälder som inte tjatar, hotar och mutar sina barn!

Malin pratade om hur bra dagens föräldrar är. Men vi måste förstå att Vi inte behöver hålla inne starka känslor för att undanhålla dem för barnen, kärlek är att våga visa alla känslor. Om vi förklarar varför vi blir arga hjälper det barnen att förstå sina egna känslor.

20131027-161320.jpg
Vi ska inte sträva efter att bli perfekta föräldrar.

Malin kom med tips som jag tar med mig hem:
-Säg stopp istället för nej. Vi säger nej ganska många gånger. Stopp kan vara tydligare.
Förbered barnen då kan de förbereda sig: ”Snart ska vi äta”
-Prata i imperativ. Fråga inte om vi ska gå hem, säg ”Nu ska vi gå hem”. Det finns ju faktiskt inget alternativ. Jag brukar fråga ”Vill ni gå hem den eller den vägen?”. Då får barnen välja men slutresultatet blir att vi kommer hem.
-Man måste inte alltid vara konsekvent. Vuxna är inte alltid eniga, man kan faktiskt diskutera med sina barn. Vi måste kunna göra undantag. Barnen har jobbiga perioder och det blir så mycket bråk annars. Vi behöver välja våra strider.

Slutligen betonade hon att pappor och mammor är lika viktiga för barnen. Kanske ingen nyhet men jag undrar om vi lever som vi lär alla gånger…

Malin berättade att man i en stor undersökning funnit att man i familjer med en hemmaförälder är mer stressad Hon trodde att det beror på att man inte förstår varandra lika bra som när båda arbetar och står inför ”samma” utmaningar. Det har också visat sig att skilsmässofrekvensen sjunker när man delar på föräldraledigheten med 30%.

20131027-162906.jpg
Goa chokladpraliner till kaffet
En tänkvärd föreläsning.

Höstlovet börjar med familjemys

Jag ska vara ledig med ungarna hela höstlovet. Idag gick vi på bio, hela familjen, och såg Flygplan. Alla orkade sitta kvar hela filmen men det är på gränsen 🙂

20131026-201721.jpg
Innan lunch spenderade jag och ungarna lite tid utomhus.

20131026-201915.jpg
Vi tog skogsvägen till lekparken. Det är så roligt att gå med barnen i skogen. De upptäcker och undersöker. Idag hade vi dessutom riktigt härligt höstväder.

Längtan efter svett!

Hmm, jag är fortfarande krasslig. Blev bättre och sedan sämre igen. Trist men vad ska man göra.

I väntan på att bli frisk sitter jag och längtar efter ett riktigt svettigt träningspass. Du vet så man riktigt darrar efteråt! När jag tränar på gymmet kör jag alltid slut på mig. Jag är så trött att jag knappt orkar ta på mig jackan eftersom det är för tungt att lyfta armarna. Det är träning det.

20131025-184000.jpg
Igår tittade jag på ”I huvudet på Gunde Svan” på tv 4. Han intervjuade Magdalena Forsberg. Hemma hos oss är det två husgudar; sjukt duktiga, ber inte om ursäkt för det men är trygga i sig själva och behöver inte go all Northugg över det. Magdalena sa en så bra sak. Det var ungefär så här:
Viljan att vinna är inte lika viktig som viljan att förbereda sig för att vinna. Magda använde det för att bli bäst i världen men man kan använda det inför alla utmaningar man väljer att anta. Make it count, alla träningspass har ett syfte och är viktiga.

Varför jag vill vara stark

Idag kom nya Fitnesstidningen i brevlådan. Jag gillar den tidningen. En bra blandning mellan olika träningsformer, skönhet och träningsmode. Micael Dahlén, professor i ekonomi, skriver en krönika i tidningen och idag var den extra bra:

20131022-192901.jpg
Förr handlade status om hur rik man var och vilken titel man hade. Idag har även ens fysiska status fått ta plats. Viktigare än pengar menar Micael. Jag håller med. Vad ska man med alla pengar till om man inte orkar använda dem? Jag vill orka. Jag vill vara stark och frisk och visa mina barn vad man klarar när man är stark.

Igår satt vi och pratade vid middagsbordet. När Lilleman får välja pratar vi ofta om hur stark ultramaken är. ”Pappa, visst orkar du lyfta ett hus?” Igår sa ultramaken till Lilleman att han skulle äta så han blir stark. ”För vem är starkare än pappa?” undrade ultramaken lite retoriskt. ”Mamma!”, svarade Lilleman.

Hehe.