Vilken bra morgon!
Vanligtvis är det ultramaken som lämnar barnen på morgonen men idag är han i Umeå och föreläser. Jag hade dock förberett det mesta så det gick smidigt.
Vi har gjort lite förändringar hemma vilket har gjort vårt liv så mycket mer harmoniskt. Måltiderna har en tid tillbaka varit en krigszon där småkidsen skriker, bråkar och skapar oreda. Konsekvenserna har blivit att de knappt äter och ingen har det trevligt. Som av en händelse rensade jag i bokhyllan för några veckor sedan och bläddrade lite i en bok man får på MVC innan förlossning. Där stod det just om hur man kan hantera trilskande barn. Allt man inte skulle göra kunde vi bocka av på… Det handlar om att man inte ska truga, tjata, böna, be och heller inte säga Åh, vad bra du äter!! Kontentan var egentligen: Håll dig lugn, säg bara att ni är det dags att äta, ignorera när de börjar testa dig och kasta mat. Resultatet hos oss? Det vände på en femöring! Det är klart att Lillan testar och kollar hur vi reagerar men vi ignorerar dåligt beteende och då slutar hon. Vi affirmerar bra beteende och då gör hon mer av den varan. Lilleman är fortfarande seg och skulle helst prata bort måltiden men han vet att vid matbordet äter vi och det bör han också. Tillslut slinker det mesta ned.
En annan sak vi gör är att vi pratar luuungt och ganska lågt. Då tenderar barnen att härma det.