Monthly Archives: december 2012

Träningsåret 2012

Dags att summera träningsåret 2012.

Det jag minns mest från januari är min och makens resa till London där vi körde vår egen variant av sightseeing: På löpande fot!

Desktop7

Finns det nåt bättre än att börja dagen med löpning där man dessutom kan upptäcka sin favoritstad?

Annars kantades våren framförallt av att förbereda mig inför Stockholm Marathon. Givetvis innehöll den förberedelsen även styrketräning. Vad är en löpare utan styrketräning? En sämre, svagare löpare är vad jag tror.

20120331-220226.jpg

Men det krävs många långpass för att klara av maran. Och många långpass blev det!

20120316-172312.jpg

Det var denna våren jag upptäckte det härliga och praktiska med transportlöpning. Det vill säga att ta sig mellan hemmet och jobbet löpandes. 18 km har jag från Stockholms innerstad, löparvägen, hem till mig. Det blev många fredagar den vägen. Min terapi som jag självklart därefter fortsatt med och kommer att hålla fast vid. Det som, utrustningsmässigt, varit en framgångsfaktor för mig är att smörja in mina fötter med Sportslick (för att undvika att få blåsor) och att bära min vätska/energi i min Camelbak (Mini Mule) där det även ryms lite nycklar, telefon och sånt.

Camelbak Mini Mule & Hammers Perpetuem

Camelbak Mini Mule & Hammers Perpetuem

Förutom löpning och styrketräning såg jag till att få in en hel del regelrätt coreträning och givetvis min pulsspinning. En bra träningsvår gav utdelning och trots +4 grader, regn och snålblåst dammade jag till och klarade min målsättning påmaran med dryga 10 minuter tillgodo; 4:34!

20120602-205625.jpg

Sedan tidigare hade jag bestämt mig för att springa Sörmland Ultramarathon i oktober. Dessa planer grusades dock av alltför många förkylningar som inte tillät den träning som skulle behövas. Förkylningar har varit höstens melodi. Jag har därför sett över min kost för att anpassa den bättre till den träningsdos jag kräver att den klarar. Kanske kan en del förklaras av att jag ätit för lite och jag vet att mina mellanmål inte alltid varit de bästa. Det har jag därför gjort något åt och blivit bättre på.

Min roll som spinninginstruktör har förändrats under året. Jag har utvecklats och blivit bättre genom att inspireras av andra, bjuda merpå mig själv och erbjudit mer lärande till mina deltagare. Det bästa är den fina respons jag fått från deltagarna. Det blir bara roligare och roligare att instruera.

Som personlig tränare har jag haft den förmånen att få jobba med grymma kunder. De ger mig sådan energi och jag har fått kvitto på hur mitt sätt att lägga upp träningen ger bra utdelning.

Utöver mina egna tränings-/tävlingsmål för 2013 har jag andra ambitioner för det kommande året. Jag är inte en person som ger nyårslöften. Däremot är det viktigt för mig att fortsätta utvecklas och jag har insett att det jag uppskattar hos andra är vänlighet. Det finns för lite av den varan, tycker jag. Självklart måste jag börja hos mig själv; ovillkorlig snällhet ska i alla fall jag bli bättre på.

Mina tankar kring tränings-/tävlingsmålen förtjänar ett helt eget inlägg. Detsamma gäller året med Falkfamiljen.

Äntligen lite skidåkning!

Kylan har gett vika! -5 grader idag. Visserligen tillsammans med ett ymnigt snöfall och blåst men ändå. Tyvärr vaknade jag också med lite kill i halsen och planen att både springa och åka skidor gick om intet. Jag passade dock på att ta mig en tur runt elljusspåret tillsammans med Ultramaken.

20121230-172042.jpg

20121230-172107.jpg
Idag var skidspåret spårlöst försvunnet men vi fick stå på skidor i alla fall. Alltid något. Förhoppningsvis kör han som arbetar med spåret en rejäl vända imorgon bitti så man kan få till lite kvalitetsåkning innan vi åker hem.

Om att dela med sig

Jag stöter då och då på personer på framförallt Facebook som stör sig på en viss typ av inlägg: ”Måste alla bara skriva om hur mycket de tränar/hur bra man har det, det kan inte vara så himla bra hela tiden”.

Ja, man är sin egen lyckas smed och FB är ett forum där jag väljer vad jag vill skriva. Själv har jag stört mig på personer som bara delar med sig av sina krämpor och hur hemskt man har det. Det var inte så upplyftande i längden och då har ju jag valet att inte längre ta del av dennes statusar. Jag har dock slutat hetsa upp mig för dylika saker. Alternativet vore ju att någon fastställde vad du fick lägga upp, hur ofta en viss typ av status fick förekomma och det vore ju löjligt om något. Vem är jag att fastställa vad som är lagom?

Själv vill jag ju, med min blogg, dela med mig av min träning och familjeliv för att förhoppningsvis inspirera. Mestadels blir det positiva inlägg men jag tror inte att det i slutändan blir så inspirerande om det alltid ser ut att vara perfekt. Då blir det svårt att tänka ”kan du kan jag/Kan jag kan du”. Ingen är perfekt. Mitt liv är inte utan dalar men min ambition är att vara personlig men inte privat. Jag väljer vad jag skriver om och jag berättar inte om allt.

20121230-133502.jpg
Imorgon kommer en återblick på året som gått och hur var det nu med nyårslöften?

Finsk alternativ träning

Vad gör man?

Idag hörde vi ett rykte om att det några mil bort, i Finland, ”bara” var -11 grader. Träningsbart. Givetvis packade vi in skidorna i bilen och åkte till Olos. Där har de fina längdskidspår där bl.a. det finska landslaget brukar träna. Väl framme inser vi att det inte är -11. Det är -24… Det är lite väl kallt att åka skidor då.

Vad gör man?

Vi letade upp bilvägen upp för slalombacken; längre än upp för pisten men inte lika brant.

20121229-223057.jpg
På 50 minuter hade vi tagit oss upp och ned för ett ganska mjukt skoterspår. Bra benträning. Lite svettigt. Bättre än inget.

Väl tillbaka hos mamma och pappa körde jag lite coreövningar på Pilatesbollen. Ultramaken drog ut och sprang:

20121229-223440.jpg
Det går men då måste man ha en värmeväxlare för att inte andas in så kall luft. Sen får man givetvis hålla koll på att man inte förfryser huden.

Imorgon har det utlovats varmare, träningsbart väder. Håll tummarna!

Motiverat pannben

Fortfarande svinkallt; -30 grader. Idag fick det vara nog. Jag var tvungen att få springa. Vad gör man?

Ja, ute går ju inte. Då får man springa inomhus. Och när det inte finns ett löpband att tillgå?

20121228-181400.jpg
Då springer man runt, runt i den lilla, lilla gymnastiksal som finns….

Jag lade upp passet så att jag sprang 3×10 minuter. Mellan varje 10-minutare körde jag 50 repetitioner av en styrkeövning. Först knäböj varav hälften med en innebandyklubba ovan huvud på raka armar. Detta för rörlighetens skull. Därefter körde jag 50 Armhävningar och till sist 50 grasshopper.

Ruskigt skönt att bli svettig och trött i musklerna!