Månadsarkiv: september 2012

Spartathlon är igång!

Just nu har han sprungit i ungefär 1 1/2 timme, min man. Starten gick klockan 6 imorse, svensk tid. Inte som jag skrev häromdagen, klockan 7. Hans mål är att springa de 245 kilometrarna på under 31 timmar. Då kvalar han in till landslaget. De korta distanserna (!) som landslaget i ultralöpning springer är inget han satsat på tidigare men nu vill han ge det en chans. Det kommer att gå vägen så länge han inte skadar sig ordentligt av någon anledning.

20120928-072948.jpg
Nu hejar vi allihopa!!
Snacka om att jag är stolt!

Hemmaträning

Klantiga jag! Missade min lucka på jobbet då jag hade tänkt träna. Idag var helt enkelt en förvirrad dag… Nåväl, då får jag köra löpningen imorgon – med träningsvärk!

Nu har jag precis avslutat ett 20 minuter långt (kort?) träningspass och har ramlat ihop i soffan, hehe.

20120927-194019.jpg
Dagens njutning
Det var tufft men härligt.

20120927-194319.jpg
En svettig sak. I spegeln skymtas min fina tatuering nedanför nacken. Den behöver kompletteras med Lillans namn innan den är klar. Jag tatuerade mig faktiskt precis innan jag förstod att jag var gravid med henne. På lördag fyller min lilla prinsessa 2 år.

20120927-194730.jpg

Bekräftelse

Är du bra på att bekräfta andra? Det vill säga att verkligen se och höra en annan person och att berätta när någon gör nåt bra eller att bekräfta någons goda egenskaper. Det behöver inte alltid vara stora saker utan små saker du ser.

Under utbildningen (som inte är klar ännu) hade vi en övning där man skulle berätta om någon gång där man blivit bekräftad. Jag berättade om hur en kollega som jag inte känner speciellt bra bekräftade mig. Kanske var det just därför det blev så stort. Det var måndagen efter Stockholm Marathon nu i år och hon kom fram till mig och hade tårar i ögonen. Hon berättade hur fantastisk jag var som presterat så bra på tävlingen. Tack Elisabet! Jag blev bekräftad.

Det behöver inte handla om sådant man presterat. Minst lika bra är att bekräfta goda egenskaper.

Jag kan bli bättre och jag ska börja idag.

En gräsänkas träning

Tidigt imorse åkte Ultramaken till Aten. På fredag klockan 7 (svensk tid) går starten återigen för Spartathlon. En tävling där han ska ta sig de 245 kilometrarna från Aten till Sparta, non stop. Jag är således själv med barnen ända tills på tisdag.

Det vore tortyr mot mig själv och min kropp att vänta med träningen tills dess. Och varför skulle jag?! Det kräver i och för sig mer planering och jag får hitta bra alternativa vägar men om jag skulle säga att det inte går eller att jag inte har tid att träna då vore det bull sh*t. Tid finns om det är tillräckligt viktigt för mig. Och det är det. Ett långpass blir svårare men det finns ju annat.

20120926-213643.jpg
Är nu också anmäld till mitt fjärde Stockholm Marathon! Let’s make this a warmer one! Det firar vi med 5 km tempo på jobbets löpband och styrka hemma när barnen sover. Vad hittar du på för kul?

En lugn tur på spinningen

Igår var det en vecka sedan jag tränade sist och igår var det äntligen dags igen. Jag hoppade upp på instruktörscykeln för mitt pulsspinningpass och det var grymt trots att jag tog det lugnt. Ett spinningpass bör inte handla om att köra skiten ur sig varenda gång. Över 85% av maxpulsen ska du generellt sett inte vara mer än under 1 minut åt gången. Resultatet då blir att du bryter ned mer än du kan bygga upp.

20120926-151543.jpg
Idag vilar jag själv men ska ta väl hand om en PT-kund.

Nu ska jag till förskolan och hämta hem småkidsen som jag längtat efter hela dagen!