Idag åkte hela familjen till simhallen. Ultramaken passade på att bada med ungarna samtidigt som jag instruerade i spinning och därefter core.
Corepasset var helt färskt och det var skönt att få ett kvitto på att det blev precis så bra som jag planerat. Jag kan lova att även min mage var mör efteråt.
När jag konstruerar ett corepass är det några olika saker som vägleder mig:
1. De flesta övningar ska vara sådana som framförallt kopplar in de inre magmusklerna och inte primärt den raka bukmuskeln. Plankan är till exempel en sådan övning.
2. Varje låt består av 2 övningar, nån gång är det tre men då är det tre enkla övningar. Man ska inte behöva lägga en massa energi på att fatta hur man ens ska göra övningen och när man precis fattat är det dags för nästa…
3. Det ska alltid gå att göra övningen i olika svårighetsgrader. Övningen ska passa såväl nybörjare som elit.
När jag sedan håller i passet är jag alltid nästan övertydlig med att man under alla övningar måste klara av att hitta anspänningen i bukmuskulaturen och knipa i bäckenet, samma känsla som att knipa av kisstrålen. Klarar man inte det ska man förenkla övningen eller vila tills man orkar komma igen. Jag visar också olika svårighetsgrader och gör inte alltid den svåraste själv även om jag kan. Detta för att visa att det går att göra övningen lättare men ändå känna den och för att nybörjare inte ska känna att de är i minoritet och därför tvinga sig till en svårare variant som de inte har täckning för. Teknik är A och O och är det som ger snabbast resultat!
Idag smaskade jag till det med brownie-cheesecake till kaffet. Du hör ju hur gott det låter! Två kollegor slutade igår och skickade med mig dem och hallonmuffins… Tur att det bara är lördag en dag i veckan!
