Vaknade igår morse med en hejdundrande förkylning… Suck. Utöver det berättade både knä och axel att mitt träningspass dagen innan inte var den bästa av alla mina ideer. Jag kunde knappt lyfta nåt med högerarmen. Ingen träning igår alltså.
Trots en subfebril kropp var jag väldigt rastlös. Dagar utan träning har en förmåga att innebära det för mig. Alltså. Ta tag i ett projekt jag tänkt på sedan flera månader tillbaka: Tennarmband. Jag är ganska pysslig av mig och på några timmar knåpade jag ihop detta:
Jag blev nöjd! Finns lite att slipa på men för att vara den första är jag nöjd.
Nu sitter jag i bilen på väg söderut igen. Det är alltid trist att åka från mamma, pappa, mommo, moffa och fammo och jag skulle verkligen önska att jag hade möjlighet att träffa den oftare. Vilken lyx för er som bor nära era familjer! Det härliga är att trots att vi träffas alldeles för sällan känner mina barn sig så trygga med sina morföräldrar, mina syskon och deras familjer och mina morföräldrar och min farmor. Det gör mig lycklig. Familjen är så viktig för mig.