Etikettarkiv: familj

Hejdå 2013, välkommen 2014

Äntligen fredag, och extra ledigt på måndag dessutom. Den här julen har varit helt fantastisk med all ledighet. Tänk om det alltid hade varit så!

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om 2013. Vad som varit bra, och vad som varit mindre bra. Rent personligt och egoistiskt har det varit ett rätt bra år. Två fantastiska resor. Framförallt resan med storfamiljen till Italien, men också kryssningen med jobbet. Vi har fått vara friska (förutom de obligatoriska förkylningarna och magsjukorna, som är nog så jobbiga när de inträffar, men som är oviktiga i det stora hela). Mycket VAB har det varit, men som sagt för vanliga och lätta åkommor. Hela familjen har varit rätt harmonisk överlag. Nu däremot, i det nya året, verkar lilltjejen arg mest hela tiden. Treårstrots?

Ser jag utanför vår lilla familj har det dock varit ett jävla skitår. Cancer och död på så många ställen. Och det har ju såklart påverkat oss eftersom det påverkat människor i vår närhet. Det skrämmer mig verkligen. Att cancern sprider sig som pesten och en efter en drabbas. Det räcker liksom att det tog livet av mamma för så många år sedan. Jag vill inte uppleva det igen. Men varje gång man får höra om någon ny som drabbas så kommer allt tillbaka. Dagen vi fick beskedet. Dagen hon dog. Ingenting skrämmer mig såsom den lömska jävla sjukdomen.

Nu ser jag fram emot ett 2014 där vi får vara friska (på riktigt, hit med förkylningarna och magsjukorna så länge vi slipper det andra stora), glada och lyckliga. Som bjuder på mycket umgänge med de som betyder mest. Mycket musik, film, tv och sällskapsspel. Och framförallt allt mycket skratt och kärlek. (Och gärna en resa eller två…)

image

Den 2 januari

Dag två på det nya året har inneburit massor av jobb. Det är galet mycket att göra just nu, men det är roligt
Dagen har bara svischat förbi och jag hade bästa lunchsällskapet när maken och barnen kom och hälsade på.

Min nya telefon Sony Xperia Z1 har en fantastisk kamera (20 megapixlar) och en väldigt rolig inställning där det, när man tar en bild, byggs upp massa annat, tex dinosaurier.

Kameran känner alltså av detta själv och lägger in passande grejer. Mycket underhållande.

Telefonen i övrigt är helt fantastisk också. Snabbare än någon jag haft innan, batteriet håller otroligt länge och så är den vattentät. Dessutom är den riktigt snygg. Jag trodde inte att jag skulle återvända till Xperia efter att Ericson lämnat, men Sony levererar verkligen.

Imorgon är det fredag och mannen och barnen ska ner till svärfar. Själv jobbar jag och tänkte se om någon ville hänga med mig på kvällen. De andra blir nog kvar över natten och då hoppas jag kunna umgås med någon vän, om någon kan på såhär kort varsel.

Nu ska det lagas mat. Ha en trevlig kväll!

på stapplande steg

Jag tar de första stapplande stegen in i något nytt. Går långsamt och känner efter. Ser mig omkring och ändrar hit och dit. Försöker hitta hem trots att det är nytt.

En ny blogg, för vilken gång i ordningen. Jag kommer från wordpress nu senast och därför känns det ändå bekvämt att även denna har sin grund i det. Även om jag märker att jag är mer styrd här. Får inte välja bland alla teman som man brukar och sidan är full av reklam. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, reklamen. Jag har alltid tyckt det har varit så skönt att slippa den, men nu tycker jag på något vis att den livar upp. Det är ju rolig reklam. Tydligt riktad åt håll som intresserar mig, barn, föräldraskap, graviditet, mode, mat… Och den ger färg och liv åt sidan. Kanske kan vi komma överens den här gången, reklamen och jag. Eller kanske tröttnar jag och flyttar tillbaka till det gamla och trygga.

Jag har alltid varit feg och försiktig. Sällan vågat göra det där jag egentligen velat. Så jädra dumt det där. Man ångrar nästan aldrig saker man gör, men däremot saker man inte gör. Jag har ett exempel på det. Men det är för personligt, för nära hjärtat, för att ta upp här i det inledande inlägget. Men man vet aldrig när man får chansen igen att göra det där man undrar om man vågar. Så man ska bara göra det. Satsa. Det ska jag försöka lära mina barn. Att våga ta steget och våga tro på sig själva. Våga misslyckas. Det har jag alltid varit livrädd för att göra.

Mina barn ja. Två stycken busiga, envetna och livfulla ungar har jag, och jag längtar efter nummer tre. Ett syskon som vi pratat om och tänkt på, men som ännu inte skapats om man uttrycker det så. Vi är överens min man och jag om att en nummer tre ska det förhoppningsvis bli. Men när är det ju  ingen som vet.

Jag arbetar för mycket, drömmer om att få vara mer kreativ, lyssnar ofta på Värvet och tittar just nu osunt mycket på The Killing.

Mitt namn här, haha 母 är japanska och betyder mamma. Tecknet har jag tatuerat på min arm. Varför tänker jag berätta i ett eget inlägg vid ett annat tillfälle.

haha

från http://www.japanese-kanjisymbols.com/blog/2011/05/08/haha-kanji-for-mother/

Välkommen hit!