…mensen är här. Fan! Men jag fick också idag veta att jag ska göra en resa i början av december och hade jag varit gravid nu hade den resan varit under värsta illamåendetiden. Så nu kämpar jag för att försöka se det positivt.
Och det som gör mig mest ledsen är faktiskt hur mycket min kropp lurat mig. Jag förstår inte hur mina bröst kan göra så ont om jag inte är gravid… jag fattar det inte. Jag längtar efter bebis, men jag har egentligen inte så bråttom. Det är just att jag inte alls känner min egna kropp som är värst.
Nu sitter jag äntligen under täcket i soffan mellan två gosiga ungar och fredagsmyser. Jag är tacksam för det jag har. Otroligt tacksam!