6+6 idag. Imorgon ska jag till MVC för första gången den här graviditeten.
Det har blivit dåligt med bloggande eftersom jag är bortrest. Åker hem ikväll efter en fantastisk vecka i Turkiet. Brottas dock med ett illamående, vilket å ena sidan är jobbigt, eftersom jag bor på All inclusive hotell. Men å andra sidan skönt eftersom tydligen är risken för missfall mindre om man mår illa, och jag mådde ju aldrig riktigt illa sist, när det gick som det gick.
Fler bilder från vår semester ska jag försöka lägga upp senare.
V.5+4 idag. Fick tid hos MVC den 11 augusti så det är ju jättesnart! En fördel med att vänta lite med att kontakta dem. Denna gången har jag jämfört lite också. T.o.m. kollat på Göteborg eftersom jag jobbar så nära, men det blev faktiskt samma som jag haft innan. Var väldigt nära att välja privat i Kungsbacka, Lilla Livet eftersom jag hört gott om dem och de gör ett tidigt ultraljud runt v.10. Nackdelen är dock att de inte är elektroniskt kopplade till landstinget. Så man skulle ha med sig allt på papper till förlossningen och det tyckte jag kändes olustigt. Jag vill ju att all info om mig och mina graviditeter, missfall och förlossningar ska finnas tillgängligt för alla som behöver det i kontakt med mig. Och så kollade jag med vanliga MVC och visst kunde man få ett sådant tidigt ultraljud även där, och då var det bestämt. Jag har ju varit nöjd de andra gångerna.
Havet bara några minuter hemifrån. Nästan 25 grader var det i måndags när jag var nere. Orkade inte ta mig ner i tisdags för gud vad trött jag är!! Igår var det annat på schemat, hälsa på mormor 👵 på sjukhuset och hämta hem barnen som bott hos min pappa sedan i måndags.
Jag trodde att jag hade kommit igång med bloggande igen. Att jag skulle fortsätta sådär frekvent. Men det var visst inte så. Så fort livet återgår lite mer till det normala så var det plötsligt andra saker som prioriterades. Missfallet var inte längre det enda jag tänkte på och då fanns det annat än blogg och forum att ägna sin tid åt.
Apropå missfallet så blöder jag ännu. Helt galet. På återkontrollen för mer än en vecka sedan så var det nästan ingenting kvar. En liten slemhinna så hon sa att de räknade det som avslutat. Men om jag fortfarande blödde om en vecka-tio dagar skulle jag kontakta dem igen. Och imorgon är det tio dagar så jag ska slå dem en signal. Något som är skönt är att graviditetstesten är negativa. Graviditetshormonerna har äntligen lämnat kroppen. Så nu väntar jag med spänning på nästa mens så att vi kan börja försöka igen. Känns ju knäppt att gå här och bara längta efter att sluta blöda, bara för att sedan vänta på att börja blöda igen. Men det ena måste ju sluta för att det andra ska kunna börja. och det andra är ju början på något nytt och spännande. Känner mig så redo för detta. Att få försöka på nytt.
Annars går livet sin gilla gång. Det blir en hel del resande nu i vår och sommar. Jag som aldrig varit i Turkiet har nu tre resor dit iår. Istanbul, Bodrumskusten och Side. Vet inte riktigt hur det gick till, men det ska bli riktigt roligt. Turkiet har aldrig lockat mig, så det ska bli intressant att se om jag blir omvänd, eller om det visar sig vara precis som jag trott.
Jag har inte bloggat här på ett tag nu. Gick tillbaka till min vanliga blogg ett tag. Men nu känner jag att jag inte kan skriva där. För alla jag känner känner till den. Och nu har vi äntligen fått ett plus. Graviditeten är ett faktum. Känns overkligt efter så många månaders väntan och försök.
Det är alldeles nytt. Så nytt att jag inte ens passerat datumet för min väntade mens. Men jag har haft sån mensvärk sedan i söndags att jag inte kunde låta bli att ta ett test igårkväll. Och jag trodde inte mina ögon när ett andra streck dök upp. Det var svagt men tydligt och rosa. Och detta var alltså fyra dagar före förväntad mens och på kvällen!
Det blir ju aldrig lika tydligt på bild som i verkligheten, men man ser ju det iallafall.
Så om allt går väl nu blir det en bebis i oktober. Vårt tredje barn. Overkligt men så fantastiskt!
Äntligen fredag, och extra ledigt på måndag dessutom. Den här julen har varit helt fantastisk med all ledighet. Tänk om det alltid hade varit så!
Jag tänkte att jag skulle skriva lite om 2013. Vad som varit bra, och vad som varit mindre bra. Rent personligt och egoistiskt har det varit ett rätt bra år. Två fantastiska resor. Framförallt resan med storfamiljen till Italien, men också kryssningen med jobbet. Vi har fått vara friska (förutom de obligatoriska förkylningarna och magsjukorna, som är nog så jobbiga när de inträffar, men som är oviktiga i det stora hela). Mycket VAB har det varit, men som sagt för vanliga och lätta åkommor. Hela familjen har varit rätt harmonisk överlag. Nu däremot, i det nya året, verkar lilltjejen arg mest hela tiden. Treårstrots?
Ser jag utanför vår lilla familj har det dock varit ett jävla skitår. Cancer och död på så många ställen. Och det har ju såklart påverkat oss eftersom det påverkat människor i vår närhet. Det skrämmer mig verkligen. Att cancern sprider sig som pesten och en efter en drabbas. Det räcker liksom att det tog livet av mamma för så många år sedan. Jag vill inte uppleva det igen. Men varje gång man får höra om någon ny som drabbas så kommer allt tillbaka. Dagen vi fick beskedet. Dagen hon dog. Ingenting skrämmer mig såsom den lömska jävla sjukdomen.
Nu ser jag fram emot ett 2014 där vi får vara friska (på riktigt, hit med förkylningarna och magsjukorna så länge vi slipper det andra stora), glada och lyckliga. Som bjuder på mycket umgänge med de som betyder mest. Mycket musik, film, tv och sällskapsspel. Och framförallt allt mycket skratt och kärlek. (Och gärna en resa eller två…)
