Barn

”Det är en bebis där inne”

Precis som sist så är det svårt att tänka på något annat är graviditeten såhär tidigt. Synd att jag precis börjat jobba efter tre veckors semester. Det hade varit lättare att ligga på en strand än att försöka koncentrera sig bakom ett skrivbord. Som tur 🍀 är så jobbar jag bara en och en halv vecka tilll innan ytterligare en veckas semester.

image

En något suddig magbild v 4+0

I lördags, innan jag visste något om graviditeten, så tittade yngsta tjejen på min mage och sa: det är en bebis där inne. Jag sa att det är det inte alls (hade då ingen förhoppning om det eftersom vi inte försökt aktivt), och skojade om att hon skulle blåsa in en bebis. Jag frågade om hon ville att det skulle vara det, och det ville hon gärna! Ett sammanträffande såklart, men ändå lite märkligt att hon säger det just nu, när det faktiskt är något som ska bli en bebis där inne, om allt får gå väl denna gången.

En uppdatering

Jag trodde att jag hade kommit igång med bloggande igen. Att jag skulle fortsätta sådär frekvent. Men det var visst inte så. Så fort livet återgår lite mer till det normala så var det plötsligt andra saker som prioriterades. Missfallet var inte längre det enda jag tänkte på och då fanns det annat än blogg och forum att ägna sin tid åt.

Apropå missfallet så blöder jag ännu. Helt galet. På återkontrollen för mer än en vecka sedan så var det nästan ingenting kvar. En liten slemhinna så hon sa att de räknade det som avslutat. Men om jag fortfarande blödde om en vecka-tio dagar skulle jag kontakta dem igen. Och imorgon är det tio dagar så jag ska slå dem en signal. Något som är skönt är att graviditetstesten är negativa. Graviditetshormonerna har äntligen lämnat kroppen. Så nu väntar jag med spänning på nästa mens så att vi kan börja försöka igen. Känns ju knäppt att gå här och bara längta efter att sluta blöda, bara för att sedan vänta på att börja blöda igen. Men det ena måste ju sluta för att det andra ska kunna börja. och det andra är ju början på något nytt och spännande. Känner mig så redo för detta. Att få försöka på nytt.

Annars går livet sin gilla gång. Det blir en hel del resande nu i vår och sommar. Jag som aldrig varit i Turkiet  har nu tre resor dit iår. Istanbul, Bodrumskusten och Side. Vet inte riktigt hur det gick till, men det ska bli riktigt roligt. Turkiet har aldrig lockat mig, så det ska bli intressant att se om jag blir omvänd, eller om det visar sig vara precis som jag trott.

När fyra blir fem

Jag har inte bloggat här på ett tag nu. Gick tillbaka till min vanliga blogg ett tag. Men nu känner jag att jag inte kan skriva där. För alla jag känner känner till den. Och nu har vi äntligen fått ett plus. Graviditeten är ett faktum. Känns overkligt efter så många månaders väntan och försök.

Det är alldeles nytt. Så nytt att jag inte ens passerat datumet för min väntade mens. Men jag har haft sån mensvärk sedan i söndags att jag inte kunde låta bli att ta ett test igårkväll. Och jag trodde inte mina ögon när ett andra streck dök upp. Det var svagt men tydligt och rosa. Och detta var alltså fyra dagar före förväntad mens och på kvällen!

DSC_0233Det blir ju aldrig lika tydligt på bild som i verkligheten, men man ser ju det iallafall.

Så om allt går väl nu blir det en bebis i oktober. Vårt tredje barn. Overkligt men så fantastiskt!

 

Den 2 januari

Dag två på det nya året har inneburit massor av jobb. Det är galet mycket att göra just nu, men det är roligt
Dagen har bara svischat förbi och jag hade bästa lunchsällskapet när maken och barnen kom och hälsade på.

Min nya telefon Sony Xperia Z1 har en fantastisk kamera (20 megapixlar) och en väldigt rolig inställning där det, när man tar en bild, byggs upp massa annat, tex dinosaurier.

Kameran känner alltså av detta själv och lägger in passande grejer. Mycket underhållande.

Telefonen i övrigt är helt fantastisk också. Snabbare än någon jag haft innan, batteriet håller otroligt länge och så är den vattentät. Dessutom är den riktigt snygg. Jag trodde inte att jag skulle återvända till Xperia efter att Ericson lämnat, men Sony levererar verkligen.

Imorgon är det fredag och mannen och barnen ska ner till svärfar. Själv jobbar jag och tänkte se om någon ville hänga med mig på kvällen. De andra blir nog kvar över natten och då hoppas jag kunna umgås med någon vän, om någon kan på såhär kort varsel.

Nu ska det lagas mat. Ha en trevlig kväll!

Väntan är över och…

…mensen är här. Fan! Men jag fick också idag veta att jag ska göra en resa i början av december och hade jag varit gravid nu hade den resan varit under värsta illamåendetiden. Så nu kämpar jag för att försöka se det positivt.

Och det som gör mig mest ledsen är faktiskt hur mycket min kropp lurat mig. Jag förstår inte hur mina bröst kan göra så ont om jag inte är gravid… jag fattar det inte. Jag längtar efter bebis, men jag har egentligen inte så bråttom. Det är just att jag inte alls känner min egna kropp som är värst.

Nu sitter jag äntligen under täcket i soffan mellan två gosiga ungar och fredagsmyser. Jag är tacksam för det jag har. Otroligt tacksam!

image

image