Välkommen till min blogg. Här skriver jag om mitt liv, och just nu mest om våra försök att utöka vår familj. Vägen från fyra till fem. Det har tagit lite tid och inneburit sorg, men nu växer återigen ett liv inuti mig som vi hoppas ska komma till vår familj i vår. Storasystrarna väntar otåligt. Och vi längtar väldigt mycket allihop. Förutom barn så skriver jag mycket om tv-serier och resor, mina två stora intressen här i livet utanför familjen och vännerna. Lämna gärna ett avtryck här inne om du hälsar på!

oro

Det händer mycket men jag har svårt att hitta tid och ork att skriva. Jag är så vansinnigt trött på kvällarna och dagarna går i ett.

Jag fick åka in till gynakuten i förra veckan då jag hade så ont i magen en hel natt. Smärtan var skarp och satt långt ner i magen på vänster sida. Jag ringde 1177 och de sa att jag skulle åka in akut då det kunde vara utomkvedshavandeskap. Det var det dock inte. Ultraljudet visade en liten hinnsäck som satt på helt rätt ställe. Tyvärr var det för tidigt att se hjärtaktivitet, men läkaren sa att det var helt normalt. Smärtan berodde troligtvis på en ofarlig liten cysta på äggstocken som man kan få efter ägglossning.

Så jag kände mig rätt lung när jag åkte därifrån. Smärtan höll i sig under dagen men släppte sedan stegvis och nu känner jag ingenting. Men tyvärr var det inte slut där. Natten mellan lördag och söndag kom det lite blod efter sex. Helt normal läser man överallt. Man är så känslig när man är gravid. Under söndagen kom lite lite brunt som jag tolkade som gamla rester och kände mig lugnad. Men igår kom det mer och det har fortsatt. Det är fortfarande rätt lite. Det kommer ingenting i bindan än, men varje gång jag går på toaletten kommer det på pappret. Och nu är jag ju livrädd för att det är missfall. Skulle på inskrivning på Mvc på torsdag. Min BM ska ringa mig idag så vi får prata om vad som händer. Nytt vul har jag inbokat först nästa fredag och det känns som en evighet tills dess.

Det är svårt att tänka positivt när det är så mycket som blir tokigt. Mina tidigare graviditeter har varit blod- och smärtfria (förutom de vanliga krämporna) och därför känns det helt kört. Men det är ju bara att vänta och se. Tyvärr finns ju inget annat att göra.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *