Jag har svårt att fokusera. Att koncentrera mig. Att tänka på något annat än det lilla lilla liv som växer inuti mig. Trots att jag gjort det två gånger tidigare, så är det så överväldigande. Och jag kommer på mig själv av att tänka på det hela tiden, i allt jag gör. Jag vet att det bara är nu i början. Sedan väljer man sig och tar det nästan för givet och plötsligt är bebisen här. Men jag ska verkligen försöka njuta den här gången. Om allt går väl är det troligtvis sista gången jag är gravid.
Den där rädslan är också konstant förresten. Att alltid lägga till det där lilla om varje gång jag pratar om det, skriver om det eller tom tänker på det. Att varje gång jag går på toaletten hålla andan tills jag ser att det inte är något blod. Det lägger sig också, jag vet ju det. Men just nu är jag så jävla rädd att det vi kämpat för och längtat efter ska ta slut.