Månadsarkiv: februari 2014

Enligt alla möjliga appar och mätningar går jag in i sjunde veckan idag. Brösten gör ont men molvärken har lugnat sig tycker jag. Eller ja, den kommer och går ska jag säga. Har börjat känna lite illamående, men verkligen inget farligt ännu. Igår hade jag ont på vänster sida. Misstänker det är ligament. Blev lite oroligt för utomkvedshavandeskap, men det verkar som om det ska göra väldigt ont. Detta kändes ju, men var verkligen inte mycket. Och idag känner jag ingenting av det. Kan dock inte låta bli att oroa mig ändå.

DSC_0302~2

 

Magen igår kväll, alltså 5+6. Lägger upp den för att kunna se skillnaden sedan vecka för vecka. Ännu är det ju ingen bebis som syns om man säger så.

 

 

 

Ligger hemma sju. Förkyld och febrig. Vi skulle egentligen haft gäster idag men fick ställa in. Tråkigt, men skönt att bara ligga i soffan och kolla på film.

Tog ett nytt test idag för att se om det blivit starkare och oj vilken skillnad.

DSC_0235DSC_0299

 

Det översta togs på dagen för beräknad mens och detta idag en vecka och en dag senare.

Jag har förresten pratat med en privat Mvc spm jag ska testa denna gången. Har hört mycket gott om dem och så gör de ett tidigt ultraljud på alla runt v.10. För mig som haft ett ma tidigare känns det väldigt skönt. Så tid för det och inskrivning är bokat till två datum i mars. Däremot så erbjuds ingen fosterdiagnostik innan man fyllt 35, så det blir nog inget med det. Ska bli fantastiskt att se det lilla livet. Hoppas bara att allt ser bra ut.

börjar våga tro

Moldiv_1391954188129

 

Jag vågar äntligen börja tro på det. Har tagit tre test, ett bim -4 längst ner till höger, ett på bim längst ner till vänster och så ett digitalt bim+2 längst upp.

Så det börjar väl bli dags att ringa mödravården. Frågan är om jag ska välja privat eller inte? Har också lite tankar om fosterdiagnostik. Men det får bli ett eget inlägg.

 

graviditeten överröstar allt

Jag har svårt att fokusera. Att koncentrera mig. Att tänka på något annat än det lilla lilla liv som växer inuti mig. Trots att jag gjort det två gånger tidigare, så är det så överväldigande. Och jag kommer på mig själv av att tänka på det hela tiden, i allt jag gör. Jag vet att det bara är nu i början. Sedan väljer man sig och tar det nästan för givet och plötsligt är bebisen här. Men jag ska verkligen försöka njuta den här gången. Om allt går väl är det troligtvis sista gången jag är gravid.

Den där rädslan är också konstant förresten. Att alltid lägga till det där lilla om varje gång jag pratar om det, skriver om det eller tom tänker på det. Att varje gång jag går på toaletten hålla andan tills jag ser att det inte är något blod. Det lägger sig också, jag vet ju det. Men just nu är jag så jävla rädd att det vi kämpat för och längtat efter ska ta slut.

 

När fyra blir fem

Jag har inte bloggat här på ett tag nu. Gick tillbaka till min vanliga blogg ett tag. Men nu känner jag att jag inte kan skriva där. För alla jag känner känner till den. Och nu har vi äntligen fått ett plus. Graviditeten är ett faktum. Känns overkligt efter så många månaders väntan och försök.

Det är alldeles nytt. Så nytt att jag inte ens passerat datumet för min väntade mens. Men jag har haft sån mensvärk sedan i söndags att jag inte kunde låta bli att ta ett test igårkväll. Och jag trodde inte mina ögon när ett andra streck dök upp. Det var svagt men tydligt och rosa. Och detta var alltså fyra dagar före förväntad mens och på kvällen!

DSC_0233Det blir ju aldrig lika tydligt på bild som i verkligheten, men man ser ju det iallafall.

Så om allt går väl nu blir det en bebis i oktober. Vårt tredje barn. Overkligt men så fantastiskt!