Välkommen till min blogg. Här skriver jag om mitt liv, och just nu mest om våra försök att utöka vår familj. Vägen från fyra till fem. Det har tagit lite tid och inneburit sorg, men nu växer återigen ett liv inuti mig som vi hoppas ska komma till vår familj i vår. Storasystrarna väntar otåligt. Och vi längtar väldigt mycket allihop. Förutom barn så skriver jag mycket om tv-serier och resor, mina två stora intressen här i livet utanför familjen och vännerna. Lämna gärna ett avtryck här inne om du hälsar på!

på stapplande steg

Jag tar de första stapplande stegen in i något nytt. Går långsamt och känner efter. Ser mig omkring och ändrar hit och dit. Försöker hitta hem trots att det är nytt.

En ny blogg, för vilken gång i ordningen. Jag kommer från wordpress nu senast och därför känns det ändå bekvämt att även denna har sin grund i det. Även om jag märker att jag är mer styrd här. Får inte välja bland alla teman som man brukar och sidan är full av reklam. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, reklamen. Jag har alltid tyckt det har varit så skönt att slippa den, men nu tycker jag på något vis att den livar upp. Det är ju rolig reklam. Tydligt riktad åt håll som intresserar mig, barn, föräldraskap, graviditet, mode, mat… Och den ger färg och liv åt sidan. Kanske kan vi komma överens den här gången, reklamen och jag. Eller kanske tröttnar jag och flyttar tillbaka till det gamla och trygga.

Jag har alltid varit feg och försiktig. Sällan vågat göra det där jag egentligen velat. Så jädra dumt det där. Man ångrar nästan aldrig saker man gör, men däremot saker man inte gör. Jag har ett exempel på det. Men det är för personligt, för nära hjärtat, för att ta upp här i det inledande inlägget. Men man vet aldrig när man får chansen igen att göra det där man undrar om man vågar. Så man ska bara göra det. Satsa. Det ska jag försöka lära mina barn. Att våga ta steget och våga tro på sig själva. Våga misslyckas. Det har jag alltid varit livrädd för att göra.

Mina barn ja. Två stycken busiga, envetna och livfulla ungar har jag, och jag längtar efter nummer tre. Ett syskon som vi pratat om och tänkt på, men som ännu inte skapats om man uttrycker det så. Vi är överens min man och jag om att en nummer tre ska det förhoppningsvis bli. Men när är det ju  ingen som vet.

Jag arbetar för mycket, drömmer om att få vara mer kreativ, lyssnar ofta på Värvet och tittar just nu osunt mycket på The Killing.

Mitt namn här, haha 母 är japanska och betyder mamma. Tecknet har jag tatuerat på min arm. Varför tänker jag berätta i ett eget inlägg vid ett annat tillfälle.

haha

från http://www.japanese-kanjisymbols.com/blog/2011/05/08/haha-kanji-for-mother/

Välkommen hit!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *