Vi har fått en turbulent start på den här terminen, killarna åkte med största sannolikhet på årsinfluensan då båda var däckade i över en vecka. Ena hunden fick en kraftig ögoninflammation, som fortfarande 3 veckor senare är under behandling, andra hunden vrickade benet så pass kraftigt att vi var oroliga för att det var brutet. Och så gick svärfar bort…
Det har tyvärr varit lite för många frånvarodagar för att man ska ha hunnit kunna bilda sig en uppfattning ifall första tiden bara var en skön smekmånad för Felix eller om vi faktiskt äntligen skulle få en skolgång som fungerar.
Och så i torsdags kom ett mail från klassföreståndaren:
”Det fungerar inte så bra för Felix på syslöjden…
Mina förslag är som följer:
Använda hörselkåpor eller lyssna på musik för att få lugn och ro och få distraktioner.
Korg med allt material som behövs vid sin plats i början på lektionerna (slippa springa runt och hitta saker).
Checklista med korta instruktioner att genomföra med det som ska hinnas med varje lektion.
Kunna ta en liten paus efter överenskommelse med lärare.
Samtal med Felix om vad han anser inte fungerar och vilka önskemål han har för att han ska kunna få saker gjorda på slöjdlektionerna.”
Fuck… kände jag och magen började vrida sig på mig. När vi var på väg ner till Göteborg för begravning dagen efter kände jag att jag ändå måste svara något, jag kan inte ignorera och hoppas att problemet försvinner av sig själv. Det har det ju aldrig gjort tidigare så varför skulle det göra det den här gången? SOM jag har sett det här mönstret förr och det har aldrig slutat bra!!!?
Jag svarade:
”Hej! Har inte hunnit prata så mycket om detta med Felix än men jag nämnde i alla fall snabbt mailet varpå hans spontana reaktion var ”det är dötrist på syslöjden”
Det man måste komma ihåg är att Felix inte klarat någon lektion på väldigt länge, så att nu börja i högstadiet med vanligt schema och långa dagar kan bli övermäktigt. Men vi ska självklart prata med honom och se hur han själv anser att det går att lösa.
Önskvärt är dock att bryta ett ämne helt om ni anser att det är så illa. Det är detta mönster det varit tidigare och då börjar ämne efter ämne få samma gång. Han känner sig missförstådd, lackar på lärare och skola, får en viss stökig roll i klassen och han mår dåligt och stannar hemma.
Han är dock positiv till skolan nu så vi håller tummarna att detta bara är ett undantag.”
Helgen går och vi har huvudet fullt med annat, svärfar är fint begraven och Cessies ben börjar bli bättre. Felix går till skolan på måndag när vi är hemma igen… på eftermiddagen när han kommer hem sen utspelar sig denna dialog mellan son och mor:
”Mamma, jag blev kallad till rektorn i dag”
”Okey?” (Herregud, vad är det nu???)
”Hon sa att jag kunde få välja att ha träslöjd hela terminen istället om jag ville det”.
”Okey?” Nu med lite mer optimism i rösten då jag förstod att han inte skulle säga att han blivit delegerad i alla fall?
”Men då kände jag att jag ville ge syslöjden en chans i alla fall, jag har kommit på en figur från ett spel jag ska brodera”
Och så kom ett mail från klassföreståndaren på eftermiddagen där det stod att det inte bara hade gått toppen för Felix på veckans syslöjd utan han hade dessutom hetsat på sina kompisar som var lite sena att komma in snabbt till slöjden så att dom inte missar något?
Alltså den där killen ger mig gråa hår men fy så mycket kärlek han ger också, jag känner verkligen att jag lever kan jag lova!! Och vilket fint och proffsigt bemötande av skolan! Felix verkar ha växt flera meter, dels av att få sånt respektfullt bemötande. Istället för att tjafsa emot och få honom att känna sig besvärlig så tog dom min önskan på allvar och erbjöd ett alternativ. Och dels för att han faktiskt fixade att vända en negativ trend, han tog tjuren vid hornen och bestämde sig för att fixa detta, hur tråkigt och meningslöst han än tycker syslöjd är (förlåt mamma sylärare, ditt ena barnbarn har i alla fall inte ärvt just det intresset från dig??)! Berg och dal-banan är fortfarande igång med andra ord men nu är det lite mindre branta backar i alla fall så några dalar till ska jag nog klara av om dom inte är värre än så här?
Underbart!!! Min store har haft det tufft nu i början av terminen.. inte stött på det innan så för oss är det konstigt. MEN vi jobbat på att hitta strategier.. lektioner funkar men det är rasterna som skiter sig… Att umgås med jämnåriga är inte hans grej…
Okey, för oss har det i stort sätt alltid sett ut så här. Det kan funka en vecka eller två och sen går det bara utför. Nu var det ju över 2 år sen han gick med vanlig klass så vi önskar ju inget hellre än att han ska växt till sig och att skolan möter hans kompetens bättre så att han klarar det här nu. Men vi får se, än vågar jag inte ropa hej 😉 Känner igen det där! Felix trivs egentligen bättre med äldre men nu har han ett fåtal som han kan hänga med. Stundvis har han varit helt utan vänner så jag är glad för alla alternativ han får. Håller tummarna för att det löser sig för er också!