Nya shortsen var provade, skjortan lagd på plats, håret nyklippt och skorna väl utvalda. Han somnade förväntansfullt i går kväll. Nu skulle han för sista gången gå till sin skola där så mycket har utspelat sig att inte ens Sagan om Ringen hade slagit oss i boksidor. Han vaknade tidigt, åt lite frukost, tog en dusch och var ivrig att komma iväg. Inte kanske för att behöva säga hej då till sina älskade lärare utan för vetskapen att han klarade det och nu skulle få avsluta mellanstadiet ihop med alla sina klasskompisar så normalt som det bara går, genom avslutning i klassrummet och sen traditionsenlig avslutningslunch för 6:orna. Han fixade det, han tog sig igenom denna tid och han gjorde det till och med med godkända betyg, i alla ämnen!
Trodde jag ja… efter att ha rusat runt här hela morgonen för att se till att killarna fått i sig frukost, fått med sig allt dom ska ha, varit uppe på skolan och lämnat sommargåvor till lärarna (med gällande avstånd givetvis) till Robins lärare då Felix hade med sig sina själv till hans två lärare som givetvis skulle tackas av ordentligt av oss. Och sen rusat hem för att sätta mig i ett jobbmöte så dimper Felix betyg ner i brevlådan. Jag öppnar kuvertet och vad är det jag ser? Vaddå godkänd i alla ämnen, killen har ju förbövelens C i massa ämnen??? Ja, jag vet att jag är blödig men ni känner ju mig vid det här laget, tårarna strålade ner på mina kinder och jag kände sån oerhörd lycka. Känslan av att få vara normal, och som är såå viktig för honom, kan ju inte gå att rubba nu. Han har ju förbövelens nästan bättre betyg än vad jag hade på den tiden det begav sig? Och ni vet ju alla hur oerhört mycket han har missat i skolan, i både tid och kvalitét så detta var en ordentlig bedrift av honom!
Jag väntade ivrigt på att han skulle komma hem men var ändå glad så länge han stannade kvar på skolan för då visste jag att dom hade en riktigt trevlig lunch. Till slut öppnas så dörren och en glad Felix skuttar in. Dom hade ätit vattenmelon och fetaost sallad till förrätt, något kött till varmrätt och så Pannacotta till efterrätt, eller han var lite osäker på om han hade sagt rätt nu men han var nöjd så jag tjatade inte mer om det? ”Felix, vet du hur det gick med dina betyg?” ”Ja, jag fick godkänt i alla eller vaddå fick jag F i något i alla fall?” Jag hämtade betygen och han sken upp som en sol? Herregud, den känslan att få stå bredvid brorsan och jämföra och diskutera betyg och kolla lite intressant på hur det gått för honom nu när det gick så bra för en själv? Oj oj oj!!! Nu är han ute och äter avslutningsmiddag med några kompisar och är så lycklig att sommarlovet är här?
Med sig hem från skolan hade han också allehanda alster han skapat under terminen och jag måste bara visa två alster som är såå typiskt Felix. Den ena är ett jätte fint skåp som han stolt ställde fram på bordet?
Och jag känner att den behöver viss förklaring för Felix har ingetdera någon snuskig humor eller Tourettes där han måste få ur sig allehanda ord och gester ? Utan denna kreation kom alltså till under lite protester kan man säga, han hade jobbat hårt med sitt skåp och hade gjort ett handtag till den redan, ett mycket fint handtag lite mer som det man räknar som ett lite mer normalt handtag kan man säga, men som av någon anledning inte gick att få fast. Så lärarna ringde häromdagen och sa att Felix hade smitit från allra sista slöjdlektionen för att det lockade för mycket att åka med sin nya scooter istället. Dom bad mig övertala honom att komma tillbaka och bara göra det allra sista på skåpet för att slippa få F i slöjd, det skulle ju gå så fort att göra detta. Med mycket övertalande och en del hårda ord fick jag honom till slut att åka tillbaka till skolan och då kom denna fina kreation till?? Han gjorde klart den i alla fall och F slapp han!!
Och så hade han fått ett uppdrag att rita av det rummet han befann sig i och med tanke på att han satt bakom ett skåp så blev resultatet detta??
I dag har jag en fin känsla i kroppen, låt den få vara så ett tag? Hoppas ni också har fina avslutningsdagar med era underbara barn! Tack återigen för alla fina kommentarer på sms, meddelanden på Messenger, Facebook och här i bloggen. Jag läser alla och försöker svara på alla så fort jag bara kan, jag är med er och känner med er och glöm aldrig att det alltid finns hopp hur hopplöst det än känns för stunden?