Jag lovade ju att skriva lite mer om HSP för någon vecka sen men livet kom emellan och det fanns andra viktigare saker att skriva om. Men nu kände jag att jag fick anledning att skriva om det, då vi snuddade på ämnet i går på skolmötet.
När jag först hörde talas om det, via min mamma, så undrade jag vad sjutton detta var för ny bokstavskombination dom hittat på nu… men när jag så småningom började googla på det och läste vad det innebar så var det som att läsa om mig själv, halleluja, den där mamma kan ibland alltså? Men vad står det då alltså för, jo:
H = High
S = Sensitive
P = Personality
Och nu kommer vi till det intressanta. Vi är alltså inte överkänsliga, vi är HÖGKÄNSLIGA! Stor skillnad med andra ord!! Och lika många individer som det finns med HSP, lika många varianter finns det. Men vi har några gemensamma nämnare och den som kännetecknar oss alla är att vi har lätt för att känna in energier. Jag kan till exempel känna på en gång jag kliver in i ett rum om det är någon där inne som inte vill ha mig där, om det är någon jag kommer att få en fin kontakt med, om något par har bråkat precis innan tillställningen eller om ett jobbmöte kommer att vara allvarsamt eller lättsamt. Jag känner in sinnesstämningen på folk och jag träffar, så gott som, alltid rätt! Även om personerna i fråga inte alltid vill erkänna det på en gång när jag frågar men det kan komma ett erkännande långt efter?
Många är gångerna då jag suttit på middagar med nya trevliga bekantskaper och fått en snabb intensiv kontakt då jag kunnat lägga mig på den energinivå dom befinner sig på just då. Men många är givetvis också gångerna då jag ganska snabbt känt att detta är inte en kväll som kommer att bli bra för mig, jag äter och dricker lite lagom långsamt och väluppfostrat, tackar sen för mig och går hem till min trygga vrå. Jag undviker å de grövsta att befinna mig på en plats där jag inte är bekväm. Har gjort det för många gånger och det är inte värt det längre.
Och detta kan givetvis klinga lite konstigt när man som jag är extremt social, extrovert och älskar alla typer av människor? Men älskar inte dom mig då fungerar det inte för mig, jag kan inte koppla bort det, det spelar ingen roll om 19 av 20 är de varmaste och härligaste människor man kan ha runt sig, finns det en person i sällskapet som ger mig fel energi så blir jag illa till mods. Men självklart har jag hittat sätt att överkomma detta. När jag var yngre så förstod jag ju inte att jag var HSP och kunde lägga mycket tid på att leta fel hos mig själv, varför verkade inte den där personen gilla mig, vad gjorde jag för fel? Var det något jag sa? Var det något jag gjorde? Var jag inte tillräckligt trevlig och loveable? Men med åren har jag, tack och lov, insett att det inte är mig det är fel på, man kan bara inte älska och bli älskad av alla och det är okey! (Jag är absolut inte helt i hamn än men jag har kommit lång väg?)
Den största myten om HSP är dock att man bara ska lära dig att stänga av det där! Men NEJ! Det går inte och jag vill inte heller stänga av det, det är för det första min personlighet och för det andra något jag är mycket stolt över. Många är gångerna då jag har hjälp människor som knappt själva vetat hur dom egentligen mår eller varför dom är på ett visst sätt. Min vilja att hjälpa människor ser inga gränser, jag känner hur dom mår och jag kan ofta sätta fingret på det dom själva inte finner ord för. Är det på bekostnad av min egen hälsa? Ja kanske… men jag är också övertygad om att det är räddningen för min hälsa och varför jag har orkat kämpa både för min son och för många runt mig så länge. Jag har en gåva som jag förvaltar på bästa sätt jag kan och den känsla som infinner sig hos mig när jag ser att personen kommit till en bättre plats i livet efter att tagit emot min hjälp skänker mig så mycket energi och glädje att det blir som ett gift, jag kan inte leva utan den känslan att man kanske har räddad ytterligare en person? Och nu blev det varning för skryt här men hej, jag är halvlibanes och vi lever efter tesen, så länge du kan skryta på andra så får du skryta hur mycket du vill på dig själv?
Men pga att jag är så pass öppen med min HSP så är det också många som bildar sig en uppfattning om mig som inte överensstämmer med sanningen. ”Gud vad hon ska vara känslig då!” ”Men måste hon reagera så på hans tonfall det var väl inte så farligt?” Eller ”Vaddå, sa han så? Nej, det tänkte inte ens jag på, det är bara i ditt huvud!”” Det måste vara pga hennes HSP” Usch, vad jag avskyr de där meningarna! Men så är det ju och det måste jag lära mig förstå, alla ser och hör inte det jag ser och hör och så får det vara. Men det betyder inte att det inte sker! Min sanning är min sanning och den sanningen kan jag inte stänga av, vad andra än vill, jag kan bara lära mig undvika situationer som blir för jobbiga för mig att hantera. På jobbet sitter jag med hörlurar om jag inte har kraft att känna in alla energier en dag och hemma stänger jag in mig framför en tråkig såpa om stämningen blir för tung, sen sjunger jag en trudelutt, kanske dansar lite och tänker att världen är bra, rosa och alldeles alldeles underbar och då känns allt bra igen?
Nu har ju Felix också HSP, en otrolig vacker egenskap hos honom, jag ser att han mår mycket bättre när han snarare får ge än få men som liten utsatt 12 årig pojke som ändå kämpar med att hitta sin plats i livet kan HSP bli en last. Så när vi fick frågan i går på mötet om Felix kände sig kränkt för att någon i klassrummet bett honom vara tyst när lektionen hade börjat så tänkte jag ”menar du allvar nu?”. Hur mycket HSP man än har så har man stenkoll på vad en kränkning är och vad en tillsägelse om att vara tyst är. Visst, det påverkar honom säkert att känna att han har många elever emot sig i ett klassrum och det kan säkert vara en av anledningarna till att han vill gå ut ur klassrummet men det är ju inte de tillfällena han kommer hem och säger att han har blivit trackasserad?! Och är man på en plats 6-7 timmar om dagen som känns som ett fängelse, enligt Felix själv, så tar han nog hellre tillsägelserna för att få tillåtelse att gå ut. För dum är han inte minsann?
Med andra ord, slutsats = vi med HSP är högkänsliga och inte överkänsliga, samt att vi är fullt medvetna om skillnaden på kränkning och negativa energier. Vi undviker negativa energier men vi säger emot kränkningar!