Om min vardag som mamma till en 5-årig kille & 2-årig liten busig tjej, sambo och allt det som hör till livet. Högt och lågt.

Annons

Gräsänka

Tiden som gräsänka är snart förbi!

En helg med ungarna själv tär på krafterna. För de har inte varit samarbetsvilliga. Verkligen inte.

Försökte med lite mutor i form av leksaker, fungerade inte. (Vilket jag visste men chansade)

Caroline fick bla en maskeraddräkt.

Det enda som fungerat bra är nattningen i min säng. Där sover de bra… tror seriöst att deras sängar inte är sköna, därför de kommer in till oss varje natt.

Dock har våra grannar börjat föra oljud igen… de vet inte hur man beter sig i ett flerfamiljehus om kvällar och nätter. Det låter som att de river lägenheten…speciellt när de har gäster. Fortsätter det blir det en ny anmälan, för de vet att det låter sjukt mycket från dem. Inte bara vi som gnäller… de har liksom fått varningar från hyresvärden två gånger i sommar.

Annons

Superfynd

Idag superfyndade jag på mycket.

Halloween-kläder och tillbehör för ca 150kr till ungarna. Monsterhelgen räddad liksom 😆

Fyndade minecraftmössor på gamestop. 8kr st!! Det blev ett gäng… samt lite batman halsdukar, pokemonscarfs och en deadpool-mössa för ca 200kr totalt! 11 varor för 200kr på gamestop.. det är fynd!

Annons

Jobbig vecka

Äntligen är det fredag!

Den här veckan har inte varit kul.

Inskolningen med Daniel som gått mindre bra. Det är lämningarna som inte funkar, annars har han kul. Jag tror att han hamnat i en fas av separationsångest. Hemma vill han inte ens sitta själv i rummet.

Caroline som blev sjuk mitt i veckan. Nu är hon piggare iofs men det innebar vab. Alltså missade jag jobb… och fick ångest över det. Dock klarar dem sig, bara jag som måste lära mig släppa.

Nu känner jag av en liten förkylning i kroppen så hoppas den inte bryter ut.

Så det är skönt att det äntligen är helg, så att vi alla kan få slappna av och göra det vi tycker är kul.

Annons

Inskolning –> vab

Jag kommer inte komma till jobbet den här veckan. Börjar faktiskt känna lite ångest över det…  Känns som att jag sviker mina kollegor. Men vad ska jag göra, familjelivet kommer först.

Jag tog ju semester förra veckan och fram tom igår. Så det känns lite elakt att anmäla vab idag men jag måste. Jag hade ju ställt in mig på att jobba idag och imorgon… men men.

Caroline insjuknade igår kväll med feber. Feberyrade halva natten och idag sprutar det snor ur näsan på henne. Typ feberfri är hon, något höjd temp men megaförkyld. Hon blir ju hemma resten av veckan liksom, inte en chans att dagis tar emot henne som hon är just nu. Och det ska dem inte heller, vårt ansvar att ta hand om henne tills hon orkar igen.

Om en stund ska jag ta ut henne så hon får springa av sig lite, hon har energi som bara den för att vara sjuk… sen hämtar vi Daniel på skolan. Lämningen idag gick inte bra, samma utbrott som igår.. men jag förstår, inga kompisar hade kommit när O lämnade i morse. Men han måste förstå att det är skola som gäller nu, finns inget ”jag vill inte”.

Daniels ovilja att bli lämnad på skolan bryter sönder mitt hjärta, vill typ storböla varje dag den här veckan. Blev jätteledsen över att höra att han inte ville idag heller och hur han reagerade. Man känner ju sig som sämsta föräldern på jorden som lämnar honom där.. =/ men jag hoppas att han har haft kul, så som han hade haft igår när jag hämtade. Då ville han inte alls hem! Så jag vet att han har kul men att mornarna, lämningen, inte är det roligaste.

 

Annons

Slita mig loss

Ja, dagens lämning på skolan gick som väntat..

Det blev katastrof.

Daniel vill inte vara utan mig eller Oskar, vi ska vara med. Men det går inte.. Han måste lära sig att han måste gå i skolan och framförallt vara där utan oss.

När jag inte lyckats gå ifrån samlingen utan att han klamrar sig fast vid mig så insåg jag att om jag är kvar när det är dags för rast, ja då kommer jag inte där ifrån. Så sa att jag måste gå nu och då brakade det loss. Krokodiltårar, etsar sig fast i mig, verkligen håller sig fast. Får hjälp av den ena pedagogen att slita mig loss medan hon håller i Daniel. Jag säger Hejdå och går. Hör Daniel storgråta men jag vet att jag måste gå.. Det går annars inte.

Saken är ju den att han har kul, han tycker om att vara där men är lite feg och försiktig med att släppa in andra i sitt space. Han vill berätta om sina spel och vad han ser på youtube, att han varit i Grekland osv..

På rasten, som han har i skrivande stund,  vet jag att han kommer att ha kul, då får han träffa sina kompisar som går i 1an. Dem har han saknat. De hade jättekul igår, men jag kände att han hindrades pga att jag var där. Idag får han löpa linan ut. Hoppas dock att de inte ringer, jag vill att han är med. Inte ge efter.

Även fritids ska han testa på idag. Han måste. Jag kan inte skynda långsamt, för Daniel vet hur han ska göra för att få som han vill. Han vill vara med oss eller rentutav hemma. Det går inte.

Det som känns lite ok för min del är att han inte var den enda, en liten tjej i klassen ville inte heller att hennes pappa skulle gå.  Jag gillar att mina barn är försiktiga men ibland är det en börda…

Så det får bli tårar den här veckan. Och en fet muta till helgen..

annons