Godmorgon!
Vilken kall morgon vi vaknade till idag. Nästan fem minusgrader här hos oss. Det var riktigt kallt i huset när vi smög upp. Värmepumpen var avstängd och då vi alltid sover med fönstret öppet så kan ni nog tänka er hur kyligt här var. Istapparna hängde från taket, brr… Ha ha , nä inte riktigt men kallt var det. Raggsockarna åkte på i en rasande fart och en brasa tändes. Nu sitter Molly och jag här framför brasan, under vars en filt och tittar på Grinchen. Mysigt ❤️
Vet ni vad jag gjorde i måndags? Jo, jag mötte en av mina värsta rädslor. Eller kanske inte rädslor men något som verkligen framkallat ångest hos mig. Detta är något jag valt bort sedan många många år, vet inte om jag vågar skriva hur många, men kände att nu var det verkligen hög tid igen. Inte för att jag hade något bekymmer utan för att göra det innan eventuella bekymmer kommer. Man blir ju inte yngre direkt… Så vad var det jag gjorde då… Jo, jag gick till tandläkaren!!!
Låter kanske inte så läskigt för många men för mig, usch och fy. Något av det jobbigaste jag vet. Under hela min barn- och ungdom har jag vid varje läkarbesök fått ”skäll” för att jag inte skött mina tänder eller min tandställning på rätt sätt. Jag hade en sån där konstigt tandställning som såg ut som en grimma. Den fästes i krokar som satt på kindtänderna i överkäken och gick sedan ut ut munnen och fästes med en rem runt nacken. Har ni hört om något liknande eller har ni kanske själva haft en sådan? Jag fick denna för att mina hörntänder i överkäken kom för högt upp. Därav denna monstertandställning, de skulle flytta bak kindtänderna så draculatänderna skulle få plats att växa ner. Det funkade och de kom fint på plats efter vad som kändes som en evighet. Kan tillägga att jag hade bara denna tandställning på nätterna. Jag slapp gå omkring med grimma på dagarna ?
Krokarna som tandställningen fästes i satt fast i ringar runt mina kindtänder och dessa ramlade av stup i kvarten. Varje gång jag tappade en var jag således tvungen att gå till tandläkaren för att fästa den igen och varje gång fick jag skäll för att jag inte skött dem ordentligt. Så otroligt jobbigt att inför varje besök veta att jag skulle få höra hur dålig jag var. Kände mig så otroligt förminskad och denna känsla satte sig hårt i mig och tandläkaren blev ett ont måste som jag sedan valde bort att gå till.
När jag sedan kom dit som mamma med mina barn gjorde känslan sig påmind igen. Jag fick skäll för att jag nattammade mina barn. Förstod jag inte hur detta skulle förstöra deras städer? Att nattamma kunde likställas med att ge dem saft på natten utan att borsta tänderna efteråt. Ångesten sköljde över mig igen och jag kastades tillbaka till min barndom, jag fann mig inte och vågade helt enkelt inte säga något. Svarade tyst okej, vi får sluta med nattamningen och tittade ner i golvet. Detta hände med alla fyra barnen och jag kan ärligt säga att jag inte slutade med nattamningen och att ingen av dem har haft något enda hål i sina tänder så något rätt måste jag ändå ha gjort.
Jag skulle kunna skriva fler saker som spätt på min ångest för tandläkaren men väljer att låta bli. Får ont i magen bara av att tänka på det. Usch och fy. Kan dock inte förstå att de sätter sig så över en och ska tillrättavisa på ett så förminskande och förnedrande sätt. Vad har ni för erfarenhet av tandläkaren? Jag vet att många har samma upplevelse som jag men jag hoppas ändå att de allra flesta har positiva och fina erfarenheter.
Så var det då dags efter många herrans år att möta min ängslan. Mikael går på en privat tandläkarmottagning som han verkligen är nöjd med och har under ett par år försökt få mig att gå dit. För något år sedan sa jag ja och han satte upp mig i kö vid ett av sina besök. Förra veckan ringde de och jag bokade tid. Känslan i magen var inte att leka med. Supernervös och knäskålarna hoppade upp och ner när jag in på kliniken. Mikael var med mig så jag kände mig ändå trygg ❤️
Besöket gick fantastiskt bra. Så fort tandsköterskan hämtat mig i väntrummet och vi pratat litegrann så försvann all ångest och det kändes så bra. Hon tog några röntgenbilder innan tandläkaren kom och gjorde sin undersökning. Och vilken undersökning sen. Jag har minne av smärtsamma undersökningar med spruckna läppar men denna, wow säger jag bara. Så lugnt och fint och allt kändes bara så bra. Både tandsköterskan och tandläkaren var fantastiska. Lugna, pedagogiska och ingen skäll fick jag. Tvärtom så fick jag beröm för mina tänder och min munhälsa. Allt så jättebra ut. Inga hål eller något annat konstigt. Så skönt!
Nu är jag och har alltid varit väldigt noggrann med mina tänder. Borstar, fluxar och använder tandtråd regelbundet. Det lönar sig för håll i er nu. Nu kommer värsta erkännandet… Det är 22 år sedan jag var hos tandläkaren sist!!!! Ja, innan detta besöket i måndags alltså. Jag vet, det är helt galet och jag skäms men åren gick och eftersom jag inte haft några problem så valde jag bort att möta denna jobbiga känsla jag hade inför dessa besök. Men nu, nu känns det bättre, ångesten är som bortblåst och jag tror det kommer kännas helt okej att gå dit igen när de kallar mig om 18 månader för en ny kontroll.
Nehepp, nu ska jag återgå till filmen och sedan blir det lite mysfrukost här framför brasan. Önskar er alla en fin onsdag!
Kram Annika