Jag somnade på soffan och vaknade upp när M satte på CNN live och berättade för mig att det är ett flertal människor döda i Paris, ja då var det ”bara” ett flertal, men den siffran ökade snabbt. Ett terrordåd står det idag. Det är fruktansvärt och nu sägs det vara över 120 människor döda och 200 människor skadade. Jag vet inte vad jag ska säga…
Det är viktigt att inte ta saker för givet. Här sitter vi hemma i vår trygghet, dricker vårt kaffe och myser tillsammans med dom vi älskar mest. Vi kanske njuter av sovmorgon eller att bara få vara ledig den här lördagen. Andra lever i skräck och i ovisshet. Här sitter mina barn, ovetande om hur stort detta är och vad det egentligen är som händer. Jag försöker förklara för Julius, men det är svårt att riktigt ta in.
Det är svårt att ta in, även om sådant inte precis är oväntat. Sitter just framför TV:n och lyssnar på Jan Björklund som tycker att återvändande svenska IS-krigare ska fängslas. Bara det faktum att ha krigat för IS borde vara brottsligt, utan att behöva utreda exakt vad de gjort, för det är ju omöjligt! Om man släpper in dem i landet utan vidare, hur vet man att de inte fortsätter sina krigiska handlingar här? Att det ska vara så svårt att ta itu med det, har jag svårt att fatta.
CC