Välkommen septembers sista dag! Vi ska göra det bästa av den här dagen och lämna september bakom oss med glädje och en massa härliga minnen.
Dagen igår var smått kaos hela dagen, barnen var glada på morgonen så det var ett stort plus. Jag hamnade i köer till jobbet, på jobbet var det som vanligt måndagskaos och när jag kom hem ska vi inte tala om. Fotbollsmatcherna på måndagarna förstör allt. Jag hann inte städa undan hemma, bara ge barnen något snabbt att äta, gå till fotbollen och sen hem och duscha och lägga barn. Nattningen var något utöver det vanliga och igår var jag allt dumt en mamma kan va. Jag var inte ens vatten värd i mina trötta barns ögon.
Men, vi blev sams innan dom somnade och det är huvudsaken. Dom är barn, dom är fortfarande små. Visst får man bli arg, men inte hur arg man vill och man får absolut inte säga vad som helst. Där går min gräns.
Nu ska vi gå mot skola och dagis med en sur kille och en glad tjej. Vi får se hur det här kommer att gå. Den här 6 års åldern är inte lätt alltså, tur att det finns hårfärg till mina gråa hårstrån.
Kommentera
Der kändes lite märkligt att gå utanför dörren strax innan 8 en söndag. Men jag ska iväg till världens bästa Michaela som har tagit sig an mina naglar! Jag är evigt tacksam att hon fixar och donar så jag får komma dit, men en nyfödd liten tjej på 4 veckor också. Bäst helt enkelt!
Jag lämnade barnen hemma hos en trött pappa, så när jag kommer hem ska jag nog se till att ha med mig lite frukost som plåster på såren. Men Mathias får ju en glad fru så visst kan han ta den här morgonen. Barnen satt tillsammans i rummet och ritade när jag gick och det var då jag insåg att deras lilla skrivhörna är för liten för dom båda. Dags att tänka om!
Jag vet inte vad som hände, men Agnes kastade ut mig idag. Förra gången vi gick till dansen ville hon bara va uppe hos mig, ville inte dansa och blev mest ledsen. Vi gick därifrån efter 30 minuter, ingen idé att tvinga ett barn som inte vill. Agnes ville så gärna gå idag så jag bestämde mig för att hon skulle få göra ett nytt försök. Idag ville hon inte ha mig i salen. Alla föräldrar är med, jag sitter ensam i omklädningsrummet och bara…ja, väntar. Väntar på att min lilla stora tjej ska komma ut från salen med ett stort leende på läpparna och säga att hon haft den bästa tiden i sitt liv.
Enda anledningen till att jag faktiskt lämnade henne ensam var för att hon själv ville det, såklart, och för att jag vet att hon är i trygga händer hos världens bästa Dana. Alex flickvän håller i klassen så det kändes rätt naturligt att Agnes skulle få välja själv. Jag känner mig däremot lite dum, eftersom dom andra är med inne.
Här sitter jag i ett litet omklädningsrum och väntar på min lilla tjej. Jag som satt på mig sköna kläder enbart för att vara med idag.
Min vackra lilla dotter. Du växer så snabbt, mamma hänger inte riktigt med. Jag vill att tiden ska gå sakta, men jag får nog börja släppa dig lite och låta dig hitta egna vägar och utforska världen på ditt sätt. Du är så liten men ändå så stor, så duktig. Du tar för dig och har ett humör utanför denna värld. Mamma och pappa älskar dig och din storebror till stjärnorna, runt månen miljoner varv och tillbaka.
Kommentera (1)Det är lördag och idag betyder det sol och dans för Agnes. Jag är extra glad att det är sol idag då min fina kollega, och numera chef, gifter sig idag! Som veckan har sett ut kunde dom inte få bättre väder, åhh jag minns tillbaka. För två veckor sedan var det JAG som gifte mig. Den där känslan är fantastisk och det pirrade i magen hela dagen och kvällen. Det pirrar fortfarande när jag tänker på det.
Vi kommer dela upp oss någon timme idag. Mathias och Julius blir hemma och umgås, medan jag är på dansen med Agnes. Från och med den 11 oktober har vi två aktiviteter på lördagarna. Julius börjar nämligen på innebandy då och han är så spänd och förväntansfull. Jag fick mailet om anmälan igår och skickade in den direkt, det fanns ingenting att tänka på då Julius pratat om det ett tag nu. Hockeyn får vänta, det blir fotboll och innebandy detta år. Jag känner nu att barnen börjar bli stora, herregud vad tiden går fort!
Jag dricker kaffe (ovanligt va?) och barnen ser på film. Jag har ingen aning om vad det är för film, jättekonstig är den i alla fall och barnen har fastnat för en låt i filmen som dom spelar om och om igen.
Om en timme åker vi så det är nog bäst att jag hoppar upp ur soffan, slutar lata mig och börjar göra i ordning allt som ska i ordning innan vi åker. Jag har helt missat att jag inte har någon aning om Agnes dansbyxor är tvättade ens, hon kommer bli så besviken om hon inte får dom.
Ha en fin lördag!
KommenteraAj min stackars rygg! Jag brukar kunna gå i dom flesta skor utan att få ont någonstans i kroppen, men varje gång – jag menar verkligen varje gång, jag varit ute i mina gummistövlar vaknar jag dagen efter med den värsta ryggvärken. Kan det vara gummistövlarna tro? Jag hade svårt att ta mig upp ur sängen i morse och varje litet steg känns tungt. Jag hoppas att alvedon ska hjälpa. No more gummistövlar för mig förrän jag hittat ett par låga som kanske kan fungera. Det funkar i alla fall inte med det höga skaftat, det är en sak som är säker. Fruktansvärt oskönt att vakna så här!
Det är så synd…för jag älskar dom!
Nu ska jag masa mig till bussen, jobb till 17 idag sen hem till mina fina och ha fredagsmys! Jag längtar redan nu, innan jag gått utanför dörren.
Kommentera