Idag tog jag äntligen ett stort steg och har hittat 2 datum för dopet. Vi avrundade kvällen att mysa i solen, ligga på gräset i humlan.
Funderade även på vart jag ska börja berättelsen om vårt äventyr. Flera års försök, misslyckande, felaktiga behandlingar, alienerad av vården, bra människor som hjälper mm.
När jag väl tog tag i saken första gången var jag 39 år. Jag tog för givet att jag skulle bli gravid på första försöket. Min familj är extremt fertil och tanken slog mig aldrig att det inte skulle lyckas. På första gången.
Jag kom i kontakt med världens bästa gynekolog, han är en av de personer som hjälpt mig mycket på vägen. Jag hade hört om andra närstående bekanta som åkt till Danmark och gjorde min research på nätet. Jag fastnade för Storkkliniken, de verkade bra. Bokade tid för inseminering och köpte min första ”unit” från donatorn. Fick enkla instruktioner om hur jag skulle göra, köpte ägglossningstest och när testet visade glad gubbe åkte jag till Danmark och blev inseminerad. En glädje spreds genom kroppen och nu var jag på väg, jag skulle bli mamma. Ca två veckor gick och jag gjorde gravtest. Som visade negativt. Blev lite chockad men tänkte att de måste ha missat själva ägglossningen. En liten besvikelse men inte så farligt. Jag kunde ju alltid välja det ”tunga artilleriet” ivf. För med den metoden skulle jag bli gravid till 100% var jag helt säker på. Föga anade jag att min resa bara hade börjat 🙁
Kommentera