Dagsarkiv: 4 juli, 2019

Annons

En oro i kroppen!

Jag vill och önskar att mina barn såklart ska må bra, trivas i skolan och känna sig lyckliga. Men det finns en gnagande oro när det gäller vår yngsta son och hans klass. Han går ju i förskoleklass och hösten 2018 började jättebra. Han kände inte så många i klassen men fick snabbt kompisar och sa hemma att han kände sig populär då alla ville leka med honom och krama honom. Härligt kände vi, att han trivdes så bra. Men Anton sa ifrån till slut att han inte ville bli kramad hela tiden, att det blev och kändes jobbigt. Han sa det både till lärare och till oss föräldrar. I skolan hade de koll på detta och förklarade för barnen att man inte behöver kramas hela tiden och att ett nej är ett nej.

Detta gick dock över till ett ”äga-beteende” hos ett par av hans kompisar. Och nu pratar vi barn som är 6 och 7 år. Så från oskyldiga kramar så har det nu blivit hot, slag och fula ord. Tex en situation då de spelade innebandy ute på skolgården så såg min Anton sin storebrors kompis på skolgården (storebror går i huset mitt över från Antons klassrum). Han sprang fram och sa hej, när han sedan kom tillbaka till innebandyn så kom ett av de här ”barnen” fram och slet av kepsen från Anton, stampade på den och hotade med att han skulle bli slagen om han gick iväg så där igen.. Eller vid ett annat tillfälle då en i ”kärn-gänget” trodde att min son tagit hans keps (men det var ett annat barn som gjort det) och slog till honom.

Jag säger inte att min son är helt oskyldig och aldrig har gjort något bus, jag vet att han kan vara busig ibland, men det är på en 6-årings vis, dvs normalt för den här åldern tex med att ha svårt att hålla tyst i klassrummet, lyssnar inte alltid. Men när det från ”kärn-gänget” går över till slag, kasta hårda leksaker, få höra ord som fuck you, bli hotad och aldrig få känna att man kan leka med vem man vill utan ständigt ha dessa två ”kompisar” efter sig, ja där har gränsen gått för längesen!! Nu undrar någon kanske om vi pratat med föräldrarna till de här kompisarna. Jag säger så här, att hade vi kunnat skulle vi ha gjort det, men det ena barnet har bara en förälder och hen kan inte svenska. Vi har samtalat genom lärarna som tagit det genom en tolk med föräldern. Det är långt ifrån min Anton som blir ”utsatt”, det finns fler, tex en annan kompis fick ett så hårt slag i magen så att han ramlade omkull och tappade luften.

När jag skriver det här så låter det hemskt och det är det. Men faktiskt så vill Anton gå till skolan, han tycker att det är kul och han känner att han har många kompisar. Självklart så blir han ledsen när något har hänt. Jag gissar på att han känner sig så ”skyddad” och ”omtyckt” av de här killarna så när det väl händer något dåligt så ”glömmer han bort” det genom att de sedan leker och har kul. Vi har försökt styra lite att han leker med andra barn på fritiden, att han hittar en connection med andra barn än ”kärn-gänget”. Och faktiskt så har han mot slutet av den här terminen sagt ifrån och satt ner foten till ”gänget” när det är något på gång som han inte tycker är okej. Vilket han själv känner sig stolt över att han vågat. Anton har liksom dragits med i detta gäng och när bus har övergått i något som inte är okej så är det liksom försent, han har varit med men inte varit den drivande när de gjort något dumt. Vid ett tillfälle så ville ett av barnen i ”gänget” krossa ett fönster, men då sa Anton nej (och de gjorde det inte). Vid ett annat tillfälle fick ”gänget” för sig att sticka en flicka med en säkerhetsnål och vid ett annat tillfälle så var det en pojke som hade rosa byxor på sig och då fick han höra mindra fina ord om det från ”gänget”. Ja, så här fortsätter det. Det måste få ett stopp, NU!

De är sex barn i detta ”gäng”, min son inkluderad, och för några veckor sedan hade vi alla föräldrar + fröknar ett samtal för att försöka lösa situationen och komma fram till någon lösning till hösten. Tyvärr kom vi inte fram till något tycker jag. Fick dock höra att fler föräldrar kände en oro. Jag satt där och sa att vi inte accepterar att vår son och fler barn ska bli slagen eller höra hot. Och att det kanske är dags att bryta ”gänget” och flytta någon/några till en annan klass.

Samma dag som skolavslutningen hade jag ett möte med vår lärare då hon sa att de vill behålla de två killarna i ”kärn-gänget” i klassen för att kunna jobba vidare med dem, att de har en tråkig och tung bakgrund och behöver hjälp framåt. Jag kände liksom att ja såklart det är tragiskt att de barnen har haft det jobbigt, men det ska ju inte gå ut över min son! För något behöver göras, annars så byter vi klass. Läraren tyckte att det kunde vara en idé, för Antons bästa, att komma ifrån de som har varit värst mot honom. Alternativt tycker vi att de får splittra på ”kärn-gänget”. Och det är där vi är nu, vi vet inte vad som händer till hösten, ska vår Anton byta klass? Eller ska han gå kvar och att de då splittrar på ”kärn-gänget” till andra klasser? Vi skulle få ett besked innan sommaren men nu är det sommarlov för lärarna så vi får nog vänta till hösten.. På ett sätt har vi gärna Anton kvar i den klass han går i nu, där han trivs med flera barn och känner en slags trygghet med både barn och lärare, men då måste det ske något med ”kärn-gänget”. Det kan inte och får inte fortsätta så här till hösten. Eller så byter vi klass och får hålla tummarna för att det blir en bra klass, tex klassen där hans bästis går.

Ja det är inte lätt och jag känner att jag vill skydda mitt barn, ha honom nära mig hela tiden så att inget ont kan hända. Men vi kämpar på för att hans skolgång ska kännas trygg och rolig. Så håll tummarna för att det blir bra. Nu längtar vi efter ledighet och idag gick Anton på sommarlov så nu blir det familjemys deluxe i sommar :-)

954B3B08-0A9C-4277-B2F6-96469C93221B