Hahahahahahahahaha 🙂 🙂 Kan ha varit det mest skräckslagna och roligaste tandläkarbesöket jag gjorde igår. Som ni säkert redan vet så är jag extremt rädd för att gå till tandläkaren, ingen aning om varför egentligen. Men igår var det såå dags att besöka tandhygenisten för att ta bort tandsten. Jag gick ändå dit med en positiv inställning och tanken att ”det är över snart”. När klockan slog 16.45, dvs min tid så var jag riktigt redo, men nej då var det försening så först strax efter kl 17 fick jag komma in. Satte mig i tandläkarstolen och spelade riktigt lugn. När hon sedan tog fram ”maskinen” hon skulle ta bort tandstenen med såg hon väl min rädsla och frågade om allt var okej. (Innan igår när jag tagit bort tandsten så har de nämligen använt manuell ”krok”, vilket varit hemskt då det känts som att de ska dra upp tänderna). Hon förklarade att ”maskinen” var smidigare och gick snabbare, gav mig en lättare bedövning runt om tandköttet, vilket gjorde att jag varken kände mina läppar eller tunga, sedan råkade jag svälja ner lite så jag blev lätt bedövad i halsen med, gaah!! 😉 Haha 🙂
Tandhygenisten började att slipa bort tandstenen och det gick rätt okej tyckte jag, trots att jag spände mig, knep ihop ögonen hårt och väntade på att det liksom skulle bli värre. Och javisst ibland så ilade det till eller så kom hon för nära tandköttet, så det blev liksom att jag tryckte huvudet längre och längre ned mot stolen 🙂 När hon nästan var klar så började jag slappna av och då kom även tårarna. Suck liksom, började gråta hos tandhygenisten! Men, men… Hon var dock superproffsig och pratade med mig hela tiden och berättade vad hon gjorde, och hon nynnande på olika sånger och ibland drog hon ett skämt så att vi började skratta båda två (inte när hon hade ”maskinen” i munnen på mig, haha).
Väldigt lättsam och rolig tandhygenist som gjorde det bästa av situationen av en rädd Helena i stolen. När hon var klar så tog hon fram tandtråden, och här kommer det värsta. Alltså jag gillar verkligen INTE tandtråd och gjorde mitt bästa att övertala henne att hoppa över den. Hon började skratta, jag med. Och jag sa till henne – Visst har du väl haft någon som varit värre än mig? Hon sa – Javisst, men inte när det gäller att vara rädd för en tandtråd, det var en ny upplevelse, så började vi skratta igen 🙂 Så vilken är slutsatsen av detta? Hmm, jag vet nu att det inte är såå farligt med att slipa bort tandsten med ”maskin” och jag överlevde till och med tandtråden, så jag besöker nog henne om ett år igen 🙂
