Alltså jag måste få skriva av mig. Vad är det som får folk att vara på ett visst sätt? Vissa människor triggar verkligen igång min ”inte-så-trevliga” sida som kan dyka upp ibland. Varför vet jag inte. Jag anser att jag oftast är en väldigt trevlig och social tjej. Men kanske att andra ser mig på ett helt annat sätt.

Som förra veckan i tvättstugan (jag vet, i tvättstugan ska man vara lugn, hehe). Jag kommer till tvättstugan 4 minuter i 17 då min tvättid börjar, dörren är då låst med ett hänglås. Vi hade skitbråttom iväg och måsta verkligen slänga in tvätten. Jag minns då ett tidigare tillfälle då någon i huset jävlades och låste tvättdörrarna med just hänglås och då fastighetsskötarna fick klippa upp dem. Jag tänkte att det var samma nu. Så jag stod och ryckte lite i dörren då en tjej kommer, det visade sig vara hon som tvättade. Nu till grejen, hennes ”tvätt-plupp” satt inte i för att tvätta i just denna tvättstuga (vi har två tvättstugor). Utan hon använde båda just då. Hmm, fine tänkte jag. Hon såg tydligt att jag var stressad när jag kastade i min tvätt 1 minut i 17.

Så till grejen, hon tittar på mig och säger: Din tvättid börjar väl kl 17 va?! För vad jag vet så är det jag som har bokat 12-17. Hon har verkligen en ironisk, uppstudsig och syrlig blick som gör att jag egentligen blir tokig. Men jag sansar mig och stirrar tillbaka på henne och säger: – Jag kan väl inte veta att du har bokat den här tvättstugan när inte din plupp sitter i. Hon säger då, men det var ledigt i båda. – Ja, men jag kan fortfarande inte veta att du använder denna + att jag berättade historien om de klippta låsen. Hon lyssnar knappt och är sur på mig!! Av vilken anledning, för att jag ryckte i dörren? Nä suck. Orka liksom. Kan man inte prata som vanliga människor utan att reta upp varandra? Och ja jag vet, jag ska inte ödsla tid på sånt här. Men alla dessa småsaker får mig att gå nuts. (Det roliga är att min familj stod ju utanför och hörde allt, och när jag kom ut från tvättstugan berömmer dottern mig för att jag behöll lugnet och inte flippade ur, haha, oops, hon har väl hört mig i liknande situationer tidigare 😉  Men det bevisar även att tjejen i tvättstugan överdrev och inte kunde föra en normal diskussion).

Och i morse, en gammal bekant som jag hängde med rätt mycket för läängesen kliver på t-banan, hejar han? Nej, men han tittar flera gånger och väljer att inte heja. Så jag undrar, är jag likadan? Jag försöker tänka hur jag är när jag möter folk, speciellt på morgonen och på t-banan. Och ja ibland, väldigt sällan så kanske även jag undviker folk, men det är nog bara när jag har en ”bad hairday” eller liknande. Men det är faktiskt inte trevligt när folk avsiktligt inte hejar. Jag menar, man behöver ju inte alltid prata, men ett hej kan man väl klämma fram 😉 Ibland så ser man tydligt hur vissa personer som man känner eller känner lite mindre i stort sett avsiktligt tar upp sin mobil, en tidning eller vänder bort huvudet när jag är på väg. Är det ett vuxet beteende? Japp, det är tisdag och bitterfittan är framme, haha 🙂

Jag skulle kunna fortsätta denna lista men det skulle nog bli en hel bok, !snilleblixt! Det kanske är en bok jag ska skriva?! Jag har alltid haft en inre dröm om att bli författare.