Imorgon fredag 3 mars så har filmen Sameblod biopremiär, men jag och sonen Alex hade turen att få se filmen i måndags då den hade galapremiär på Skandia bio. Wonderland event ihop med Nordisk Film bjöd in och innan filmen så bjöds det på cava, tranbärsdricka, renklämmor och goda bubbies. Och såklart så spanade vi efter vilka som var på plats. Alex blev lite starstruck när han såg att ”Pippi Långstrump” minglade runt 🙂 Efter filmens slut så kom flera av filmens huvudrollsinnehavare upp på scenen, men även många av dem i produktionsteamet. Filmen är 1 timme och 50 minuter och har en åldersgräns på 11 år.
Så vad tyckte vi om filmen:
Filmen utspelar sig på 30-talet och handlar om en samisk tonårsflicka (Elle-Marja) i Västerbotten som tillsammans med sin syster skickas till en internatskola. Det är en film som speglar rasbiologi, svensk kolonialism men framförallt tonårstjejens sökande efter sin identitet. Elle-Marja inser rätt snabbt hur ”svenskarna” ser på samer, att de är ett ”folk” som ska hållas kvar i ”sin miljö”, som inte har en chans att tex studera i en annan stad. Att de inte klarar sånt. Att de är till för att sköta just renar. Ja vi tyckte att filmen var bra, rätt tung bitvis, men ett bra skådespeleri och en ärlig film som visar hur det faktiskt har varit i vårt samhälle. Det blev liksom sådär jobbigt att se ibland, hur människor kan uppföra och bete sig mot varandra. Men helt klart en sevärd film, det är viktigt att se hur vårt land en gång har fungerat, och hur det har utvecklats. Vi kan tycka att trots att den var rätt lång den här filmen så hade vi velat se mer, vad hände sedan? Hur gick det för alla karaktärer?
Att det är viktigt att följa sina drömmar och mål, att våga ta sin egen väg.
”Elle Marja går på samisk internatskola med sin lillasyster. Hon ska snart ta över som renskötare i familjen men drömmer om ett annat liv. Efter de rasbiologiska undersökningarna som hålls på skolan bestämmer sig Ella Marja för att lämna allt och bli svensk. Hon stjäl sin svenska lärarinnas kläder och identitet och rymmer till Uppsala – men att byta liv visar sig vara mycket svårare än hon trodde.”
