Alltså jag är sjukt impad och stolt över dottern som sprang Vårruset på 29.38 minuter. What!? Superbra tid ju, speciellt eftersom hon aldrig sprungit den sträckan förut. Själv blev jag nöjd med mina 31.23. Det roliga med det hela var att jag innan start sa till dottern att: ”blir du trött så ta det lugnt så ses vi i mål sen”. Men det som hände var att efter 2 km så ökade hon farten och jag kände bara att, nä jag orkar inte. Hahaha, så jag spurtade ikapp henne och sa att jag orkar inte den här farten. Hon säger då: Gå en stund då mamma 😉 och så sprang hon vidare… Hahaha.. Bästa tjejen.
