i 2 veckor snart har vår lille kille varit på dagis efter sommaruppehållet. Innan sommaren så skolade vi in honom, vilket inte var det lättaste. Det tog lång tid och jag var med flera dagar och åt både lunch där och var med på vilan. Inget mig emot, bara mysigt att få vara med och se lilleman och hur alla barnen har det på dagarna. Flera av dagiskompisarna tydde sig till mig och trodde säkert att jag var en extra dagisfröken. Men sen när det var dags att gå ifrån några timmar och sedan lämna längre stund var det inte lika skoj = gråt!
”Och just det, Jag säger dagis och dagisfröken, har alltid gjort och tycker inte nånstans att det är nedvärderande. För oj så mycket snack det är nu om att det ska kallas förskola och pedagog eller förskolepersonal. Men jag tycker att förskola är ju när de börjar 6årsverksamheten, det är då de börjar förskoleklass”. (But thats just me). Ingen tar illa upp på vårt dagis 🙂
Hur som helst, idag var första dagen som vår son inte grät hysteriskt vid lämning, utan bara lite. Och det hade gått över på studs och både igår och idag har han lekt med kompisar och kört bilar och tåg. Det känns bättre i mitt hjärta, att han börjar känna sig trygg och vara nyfiken och ta för sig. Heja min lilla kille! ♡
Men den lyckan och glädjen i sonens ansikte och hans hela kroppsspråk när jag kommer för att hämta honom på dagarna, ja den är obeskrivlig. Så mycket kärlek. Äkta lycka 🙂