Idag har jag sprungit Kistaloppet. Ett millopp genom köpcentrum, över Järvafältetet och genom bostadsområde. Jag har sett fram emot det här loppet av flera anledningar, först och främst för att jag bott i Kista mellan 1999-2002 och tyckte att det skulle bli roligt att återse de vägarna jag sprang på då men också för att det fanns en chans att jag skulle kunna få en jacka med texten Sub 40, Enough said.

I början var det trångt men liten som jag är tar jag mig fram och förbi rätt lätt. Efter 1,6 km sprang vi genom Kista Galleria där folk hejade på, men tyvärr var det inte så mycket mer hejande på vägen. Det var lite öde på sina sträckor.

Första 5 km gick lätt och jag höll ett genomsnittligt tempo på 3:53. Men efter 7 km började det bli kuperat i. När farthållaren sprang om mig förstod jag att det var läge att börja kämpa på allvar och med mitt starka psyke lyckades jag få upp hög fart igen i nedförsbacken i slutet.

Jag sprang på 39:35 och kom på en 7:e plats. Jackan fick jag också.

En gång är ingen gång, två gånger är en vana? Nu vet jag att jag kan springa milen under 40 och kommer nu att satsa på att springa längre lopp på en viss tid