Mentalt var min tävlingssäsong över efter Topploppet den 20 september. Men jag var ändå inställd på att springa det lokala loppet Höstmilen. Anledningen till att jag såg mig färdig för i år var att jag visste att loppet är tufft, backar, gegga och stig gör att jag kommer av mig. Det är ju så jobbigt när jag inte bara kan mata på raksträckor. De senaste veckorna har jag egentligen inte sprungit några intervallpass utan antingen lunchlufsat (35 min i långsamt tempo) eller sprungit lite längre sträckor (18 km) i långsamt tempo.

Jag var ganska oförberedd inför loppet och hann inte riktigt värma upp innan men fick upp ett bra tempo de först 5 km. De första 5 km bestod av grusunderlag och vacker omgivning. Jag låg på 3:e plats och kände mig ganska pigg i benen. Sedan kom den längsta backen jag någonsin sprungit i ett lopp, den tog aldrig slut. Men jag tog mig upp utan att ta helt slut på krafterna. Därefter fick jag sänka tempot från 4:00 per km till ca 5:00. Men det var roligt att springa!

När det var 800 meter kvar drabbades jag av håll, en ny erfarenhet då jag inte haft håll på flera år och framförallt inte i slutet av en träning/tävling. Jag blev omsprungen men gav inte upp, jag skulle ta mig till mållinjen. Det gick inte snabbt och det var väldigt obehagligt men jag klarade det på 45:05 och är jättenöjd med en 4:e placering.