Sixten älskar att cykla och då jag hade ett längre återhämtningspass inplanerat valde jag att ta med mig mitt energiknippe på passet. Hela 13 km blev det. Eftersom Norrköping är rätt litet så kändes det som om vi cyklade/sprang genom hela stan.
Vi hittade nya vägar genom fina Kättsätter och hann även med att spontanbesöka vänner i Skarphagen på vägen. Vi fortsatte genom Klockaretorpet och sedan hem igen via Södra Promenaden. Det blev ett lugnt återhämtningspassen precis som de passen ska vara med en genomsnittlig hastighet på 7km/timme.
Min höst har rivstartat. Jag har valt att jobba heltid de första 10 dagarna på skolan samtidigt som jag startar upp en ny termin med mammaträning och PT-verksamhet. Dessutom har jag instruerat dubbelpass på Nordic Wellness en kväll i veckan. Det är ovant och tråkigt att vara ifrån barnen så mycket, men det funkar då jag vet att det snart vänder.
Nästa vecka kommer jag att jobba halvdagar vilket gör att vi kan ha en aktiv fritid som både vi och barnen gillar. Sixten ska börja med ridning, fotboll och simskola. Estrid och jag ska börja simma en eftermiddag och Einar kommer att ha sina aktiviteter. Han längtar att få fylla 4 år för det är ju då han får göra samma saker som brorsan.
Hästintresset är stort (inte bland oss vuxna som är allergiska) men tack vare barnens morfar kan de få rida.
Igår sprang Sixten sitt första lopp. Kolmården hade anordnat lopp för barn under 13 år och alla som fullföljde det 150 meter långa loppet fick 20 kr att skänka till ett välgörenhetprojekt.
Rutinerade Einar som ju redan har sprungit ett lopp tog med sig sin medalj som han fått sedan tidigare. Han var också med men ville inte vara nära den ”läskiga” glassclownen.
Mina barn har alltid varit mer eller mindre delaktiga i min träning. Annars skulle jag aldrig kunna träna så mycket som jag gör. När de varit små och ”stilla” har de fått följa med på gym men den tiden är nu förbi.
Fast det gör inget för nu öppnar sig nya möjligheter. Sixten är riktigt bra på cykla och har inga problem att cykla 7 km i ett bra tempo. I morse tog vi en tur och eftersom jag skulle köra återhämtningslöpning i prattempo passade det utmärkt. Jag har lite svårt att springa långsamt men med fint sällskap distraheras jag av det sövande tempot och det är vid dessa tillfällen som vi pratar som allra bäst.
Innan vi satte oss i bilen på väg hem testade barnen leklandet här i Sälen. Leklandet ligger precis bredvid ett gym så man kan i princip ha uppsikt på barnen på håll. Hade det inte varit för Estrid hade vi vuxna kunnat träna samtidigt men nu fick vi dela upp oss. 30 min hinner jag mycket på då jag nästan alltid tränar i superset.
I övermorgon börjar jag jobba deltid som HKK-lärare och fortsätter deltid med mitt företag. Om jag vill kunna träna lika mycket som jag gör idag och samtidigt maximera tiden med barnen måste jag träna tillsammans med dem. Tur att jag gillar hemmaträning och att jag har idéerna och utrustningen.
De sista semesterdagarna spenderar vi i Lindvallen. Efter att vi vuxna gett oss ut på varsin löprunda tog vi liften upp till toppen och gick 1,5 km till en liten sjö. Därefter gick vi ner hela vägen och det är nog första gången jag önskade att en nedförsbacke skulle ta slut. 25 minuters promenad nedför (med Estrid på magen) kommer att ge träningsvärk i morgon.
Jag har hört rykten om att det är betydligt varmare i andra delar av Sverige, här har det varit runt 18 grader, ovant med ”kyla” men så mycket lättare att hitta på saker.
Efter bergsnedstigningen var vi på en fäbod och åt våfflor samt klappade djur och därefter cyklade pojkarna. De är imponerade över hur de äldre barnen kör med sina mountainbikes nedför backarna.
Här finns det mycket att göra och den här typen av semester passar oss bra.
