Träning, hälsa och kost under och efter graviditeten, kom i din bästa mammaform! Få råd av dietist, hälsopedagog och personlig tränare

Löparsäsongen i backspegeln, del 1

I lördags var min sista tävling för den här säsongen. Jag kommer säkert ställa upp på ytterligare ett par som Höstmilen om en månad men det är inget jag anmält mig till än. Jag började springa på allvar i mars, då hade det gått 9 månader sedan Estrid föddes och jag kände att all uppbyggnadsträning hade gett goda resultat.

Årets första tävling var Vårruset. Då jag två dagar senare skulle springa Göteborgsvarvet tog jag det lugnt och hade som mål att kunna hålla ett samtal under hela loppet. Jag sprang 5 km på 21:46 och kände mig lätt, det bådade gott inför Göteborgsvarvet där jag hade samma lätta känsla. Målet var under 1:30 men jag sprang på 1:32:08.

Jag hade troligtvis kunnat springa snabbare om jag vågat i början av loppet. Jag tog det lite lugnare den första milen för jag var rädd att jag skulle dra på mig mjölksyra i början. Sedan fick jag aldrig upp farten ordentligt. Jag var halvnöjd med loppet. Kände mig dock stark inför framtiden och en lärdom rikare att våga springa på i början.

Efter Göteborgsvarvet kände jag mig lite låg, tappade som gnistan och löpningen kändes inte lika lätt längre. Jag tränade på enligt ett upplägg som syftade till att göra mig snabbare på milen. Sub 40 skulle jag klara innan jag fyllde 40 år men jag tvivlade på att jag skulle klara det 2014.

I början av juni sprang jag Kanalrundan i Söderköping. Drygt 5 km på 20:05. Det var riktigt tungt och den lätta känslan var långt borta. Men jag vann loppet, min första vinst. Helt osannolikt. Jag lärde även känna Frida Södermark, vilket har berikat mitt liv både löparmässigt , karriärsmässigt och socialt.photo4

 

Efter Kanalrundan började jag träna hårt, 4 pass i veckan varav 2 intervallpass där jag tog ut mig till max. Det började bli roligt att träna. Jag sprang på morgonen då den här sommaren ju var en riktig varm historia.

i början av juli började åkte vi ut till Kolmården för att springa Kolmårdsrundan. Jag valde att springa milen för att få en hint om hur nära jag var att klara sub 40. Det var sommarens första varma dag och jag var rätt påverkad av värmen. Starten försenades vilket störde mig. Jag började bli hungrig och stressad då vi skulle på middag efter loppet och halva familjen var med på tävlingen.

Jag sprang på drygt 41 min och det var kämpigt. Varje steg var en kamp. Det var ensamt, inga som hejade och långt fram till löparen framför mig. Jag kom på en tredje plats och var halv nöjd.

Senare den här veckan kommer jag skriva del 2, i den delen är jag betydligt mera nöjd och då kommer jag även avslöja hur jag gick från att vara halvnöjd till helnöjd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *