På lördag kommer jag att längta lite extra efter att komma igång med löpningen, då är det Norrköpings Stadslopp. Förra året var jag i så bra form då jag sprang och jag var hög på löparendorfiner hela tiden. Det känns som det var evigheter sedan nu. I år är det min mans tur att springa men jag vågar inte heja på, med springsugna barn går det inte så bra att stå still. De springer gärna åt olika håll så det blir alldeles för stressigt.
Om tre veckor kommer jag att börja springa igen, hur gärna jag en vill fuskstarta så har jag lovat mig själv och min kropp att inte börja innan det gått 2,5 månader sedan förlossningen.
Foto från löpning för alla
Kan du inte paketera ner dem i din fina cykel!
Jag höre rykten om att få var anmälda iår så vi kanske skulle få plats med min stora lådcykel?
Du har alltid så bra idéer!
Finns det någon ”regel” för när man får börja springa igen eller gäller det bara att lyssna på kroppen? Springer så mycket jag kan nu innan så jag inte ska längta alltför mycket efteråt:)
Just att lyssna på kroppen gäller för mycket i träningsväg, men just bäckenbotten är lite svårare då problemen kan komma senare i livet.
Jag skriver ett längre inlägg om löpning efter graviditeten i veckan.
Jag känner igen känslan!
Började någonstans runt V.14-15 efter min sista. Lugn och fint men ändå, endorfiner. Ä.n.t.l.i.g.e.n.! 😀
Ja, vi är väl lika löpartokiga!