Idag är det 3 veckor sedan Estrid föddes men det känns som evigheter sedan. Det är läskigt hur snabbt dagarna har gått sedan födseln. De tre veckorna innan Estrid föddes gick istället väldigt sakta. Att gå över tiden är nog den enda gången i livet som jag besvärats av att tiden går långsamt.
Fram tills nu har vi knappt träffat någon förutom familjen, vi har levt i en baby/familjebubbla men den här veckan har vi många sociala planer och då kommer tiden att gå ännu fortare.
Estrid har lagt mycket av sin första tid på att sova, det som nyfödda i regel gör. Einar och Sixten la betydligt mer av sin första tid på att skrika, i synnerhet Sixten så vi njuter av att ha ett nöjt barn just nu.
Ja, det brukar gå galet fort! Och ju äldre de blir desto snabbare går tiden. Märkligt! 😮 🙂
Ibland skulle jag vilja stoppa tiden!