Rensar i hemmet och tankarna.

Förkläden för två. Små burkar av målarfärg. En vaxduk för skydd mot bordet med intorkade färgstänk fyllda av minnen. En annan tid, ett annat liv men framförallt en annan mamma.

Förklädena är för små för Milo utan att de använts en endaste gång och färgen i burkarna har torkat in. Jag kastade de idag men kunde lika väl gjort det samma dag Nova dog. De här sakerna och den här delen av mitt föräldrarskap dog med henne. Lusten och orken att plocka fram och sen städa undan allt vad de innebär med kombinationen små barn, penslar och färg.

Saga och jag hittade ett annat sätt, färgpennor och övning av bokstäver. Jag försummade henne inte och även hon tappade lust till vissa lekar hon tidigare älskat att göra med sin syster. Vi påverkas av stora förändringar och sorger. Det är oundvikligt. Jag saknar den mamman jag var och skulle ha blivit. Jag kommer alltid sörja livet som inte blev.

Förskolan är guld värd för att Milo får ta del av sådant jag inte erbjuder, inte mäktar med att ge honom. Det är mycket han inte får…men också mycket han får. Som villkorslös kärlek. Pussar, kramar och ord om hur underbar han är.

Det är både tungt och befriande att rensa. Tänk om man kunde kasta bort ångestfyllda tankar lika lätt som intorkad färg. Så mycket lättare det då skulle vara att komma vidare. Lägga dåtid bakom sig och leva i stunden så som mina döttrar gjorde så bra.

Nåååna målar på landet.

Tror jag. Kan vara Saga.

Posted in Autism, Dravets Syndrom, Epilepsi, Keep Fighting, lillebror, Mammatankar, Nova ☆, Saga & Nova, Världens vackraste Saga | Leave a comment

Morgontrött

Larmet gick igång 6.30 och Milo ropade ”neeej sova, ja sova, mamma sova ” och sen kröp han upp på mig och la sitt huvud på mitt. Inte så lätt att gå upp då 😛

Vi är lika. Han och jag. Sovmorgon och morgonmys är bra grejer och piggast på natten. 😀

I onsdags efter fsk jobbade en stolt Milo på ambulansen tillsammans med Daniel 😉

Posted in Keep Fighting, lillebror, Mammatankar | Leave a comment

Hostig natt

Här sitter vi i soffan och hostar ikapp så det river i halsen. Jag och min bubbe. Mitt i natten är det har Milo konstaterat eftersom det är mörkt. Själv känner jag att det är natt i kroppen. Höstförkylningar avlöser varandra och även om det inte längre handlar om fara för liv ställer det till vardagen. Vi kämpar på. Jag vobbar i smyg och tar hjälp av mormor och morfar för att få vara sjuk en stund själv. Andreas har aktiviteter med jobbet. På bosön just nu. Jag och Milo klarar oss bra. I somras när han var van att ha pappa hemma grät han saknades tårar när vi var på landet utan paps. Nu har han vant sig vid en ny vardag. Pappa jobbar med dator och åker buss dit! Det är godkänt av Milo och bara det underlättar. Hämtning, lämning och vab trasslar. Jag är så ofta sen. Jag som hatar att vara sen och väldigt noga med tider. Känns som att jag kommer med andan i halsen och ett gnagande samvete hela tiden.

Jag visste att den här hösten skulle bli tuff på ett annat sätt än livet tidigare. Omställningar är svårt. Snart hittar vi balans i vår vardag igen.

Posted in lillebror, Mammatankar | Leave a comment

Att vara förälder. Att få vara Milos mamma.

Man prövas i tålamod och principer. Sliter sitt hår och trollar med knäna. Sover för lite. Känner lycka över en dusch i ensamhet. Drömmer om egentid utanför hemmet som inte är på jobbet. Samtidigt ÄLSKAR man den lilla enerverande människan villkorslöst i evighet.

Jag vill ge Milo hela världen och alltid ha all tid för honom. Jag vill också att han ska förstå att livet och världen är orättvis. Bankomaten har en gräns för hur mycket pengar som kan komma ut och allt kan inte ens köpas för pengar. Relationer måste vårdas och alla förtjänar hans respekt men inte nödvändigtvis hans kärlek. Livet är ibland en korridor i mörker och ibland en lustfylld berg-och-dalbana och så måste det få vara. Livets ytterligheter. Det som får oss att känna oss levande. Alltid vill jag finnas vid hans sida och aldrig ska han tvivla på min kärlek.

Milo. Jag älskar dig för den du är. Även när du är vaken sent på kvällen på vardagar och sen är sjusovare på morgonen. Även när världen går under för att inte padda och chromecast vill kännas vid varandra och Blaze uteblir på TVn. Även fast du vrålar rakt ut som en bortskämd unge för att du inte får choklad till frukost. Även fast dina ben slutar fungera när jag redan har fullt att bära. Även fast du totalt ratar mitt klädval för dig.

Eller.

Just därför.

Just därför allt jag skrivit. Ingen annan är som min Milo och han är en mix av mina och Andreas både bättre och sämre sidor.

Han är Milo. Min kärlek.

P.S. Jag har fortfarande inte hittat någon bra balans i det nya livet. D.S

Posted in lillebror, Mammatankar | Leave a comment

Vattkoppseländet

Nu är det över. Vi överlevde, alla tre 🤣 Han var så tapper. Kliade inte hysteriskt och var på rätt bra humör fast de kom nya koppor i över en vecka. Min fina kille.

Många skorpor kvar på ryggen som verkar ömma mer än klia. Man får inte röra. Klia lite runt omkring bara. Nu har vi stökat över det här och hoppas på en frisk vinter 😄🙏

Vi är alla glada över att fått tillbaka vår vardag med förskolekompisar och jobb.

Dolly fångade mitt hjärta i söndags.

Baby Coehn fångade mitt hjärta redan när han låg i magen. I lördags döptes han och jag är stolt och glad över att jag fick läsa en vers på hans dag 💙

Den här godingen hängde hos mormor under dopet. Ville inte riskera att han smittade.

Posted in Keep Fighting, lillebror, Mammatankar | Leave a comment