Jag saknar kramarna.
Närheten. Kärleken.
Ligga tätt, tätt.
Så tryggt.
Det gör ont. Så oerhört ont.
Jag saknar henne mer än vad ord kan beskriva. Det är en tomhet och smärta i bröstet som inte kan lindras. Jag har varit vid graven både igår och idag. Rådjuren har iaf hittills låtit bli att äta upp alla blommor. Det är så fint där. Jag skulle kunna sitta och prata med mina flickor i timmar.
Vi är trötta både jag och Andreas. En trötthet som man inte kan sova sig pigg från. Så mycket känslor i kroppen. Alla familjerna åkte i förmiddags. Vi har haft en fin helg. Så fina vänner. Några utöver dravetsfamiljen var också med fredag och lördag. Vi bjöd inte in som efter Nova utan de som frågade fick komma. Både jag och Andreas har varit väldigt passiva i all planering. Mitt huvud fungerar inte, tankarna slår knut på sig själva och ibland önska jag att jag inte pratade alls för det kommer ord och meningar som inte känns som mina. På fikat efter begravningen satte jag mig på den första tomma stolen som jag såg. Jag minglade ingenting. Det fanns inte kraft.
Det finns så mycket kärlek. Sådan enorm värme. En begravning som kändes ljus och varm mitt i all sorg. Vågen av lila som tågade ut ur kyrkan, efter papporna som bar kistan. Skratten här hemma, kontrasten mot alla tårar som så kort innan trillat ned för allas kinder.
Efter Nova undrade jag hur jag kunde skratta när jag förlorat ett barn. Hur kunde det alls finns glada känslor i min kropp efter en så stor förlust!? Jag vet bättre nu. Sorgen finns hela tiden, saknaden lika så, men den uttrycker sig inte i tårar hela tiden.
Familjen
Mitt fina armband från tjejerna med mina tre barns namn och ringen som Johan lagad men nu gått sönder igen :-\
Atriumhäng
Framtiden
Kommentera (2)Ångest innan. Minimal sömn. Glömde CD med purple Rain hemma men Micke hämtade. Noll koll.
Sen så fullständigt lugn i kyrkan. Handen mot kistan. Så nära Saga jag kunde komma. Hjärtat fyllt av sorg men kroppen lugn. Saga förenades med Nova. Det var Novas tur nu, hon behövde sin syster. Begravningen så fantastisk fin på precis alla plan. Vi kunde inte vara mer nöjda. Prästens fina ord och all levande musik. Helt otroligt vackert. Tårarna rann men det fanns en sådan fin värme i kyrkan.
Alla ni som kom, varenda en, Tack. Det betyder mycket för oss att Saga betydde mycket för er. Ni som kom för vår skull utan att egentligen känna Saga, oerhört fint gjort.
Utan er är vi ingenting. Så mycket kärlek till er alla. Extra tack till er hjältar som planerat, fixat, bakat, dukat, gjort smörgåstårtor etc ingen nämnd ingen glömd. Det var väldigt skönt att kunna släppa detta och fokusera på sorgen.
Nu har vi tre i familjen Majunie krupit till kojs. Milo sover tryggt och jag och Andreas varvar ned framför telefonerna men somnar snart. På övervåningen är de flesta fortfarande vakna. Jag är så trygg när jag hör dem. Aldrig ensam. Alltid tillsammans.
Cecilia fotade (Studiolullaby) Hon är så duktig. Vi har redan fått en liten tjuvtitt.
