Första övernattningen som kortis istället för avlösning. Skillnaden är att Saga sover hos Stefan & Maria istället. Det var skönt för oss att sova hemma och Sagas lycka i ögonen när hon fick höra att hon skulle åka och sova hos Stefan & Maria var härlig att se.
Igår hade vi bestämt att göra så lite som möjligt. Film i soffan. Vi ville vila/sova ikapp och jag hade fortfarande sviter från magsjukan och ville inte smitta vidare. Två filmer blev det och serietittande.
Var till kyrkan mot kvällen och tittade på blommorna från begravningen och så klart till Nova.
Idag sov vi ut och vaknade med energi. Vi började helt oplanerat flytta, fixa och rensa på nedervåningen. Jätteskönt.
Nu har Andreas åkt och hämtat Saga medan jag fortsätter rensa i min walk in closet. A fortsatte till Nettan och jag har tyvärr fått rapport om att Saga krampade efter att ha fått spela i musikrummet. Hon älskar trummorna och ”jamjam” och brukar tyvärr ofta krampa av det. Svårt att hindra henne från sånt hon älskar mest och hoppet är ju ändå att det ska avta, att hon lär sig hantera alla glada känslor som uppstår. Hon kan ju i vissa situationer, t.ex klarade hon Liseberg. Nu sover hon iaf.
Jag känner mig klumpig. Stor och otymplig. I spegeln tycker jag inte magen är enorm för sin vecka men kroppen samarbetar inte. Långt ner till golvet. Trögt upp ur soffan. Så varm hela tiden. Ofräsch av att gå med ett element på magen. Duschar varje dag, minst en gång. Ändå inte fräsch. Fötterna och fingrar är fyllda av vätska. Länge sen de fina ringarna passade. Det som inte ska hänga, hänger. Kroppen är allt annat än tight. Jag har hittat skuggan av en gravidbristning på magen, min första, och sörjer den. När jag klädde på mig i morse. Hade inte kommit längre än till mina gigantiska mammatrosor som går långt upp på magen. Huden glåmig. Håret oborstat och inget smink. Då kom han, min man, och sa helt spontant ”du är så vacker”. Efter 15år har jag lärt mig tonlägen av alla slag. Det fanns bara uppriktig och rak kärlek. En naken ärlighet. Hjärtat blev varmt. Vi har prövats nå oerhört genom åren men vi har det viktigaste. Vi har kärleken.
Ettårig bröllopsdag. Twinsen var 9 dagar och en sköterska på neonatalen på Danderyds sjukhus var barnvakt så vi fick ta en promenad. Vi åt glass. 🙂
Kommentera (2)Redan i november visste vi att lillebror kunde ställa till det för oss. Våra planer. Vi är vana att vara flexibla och ställa in i sista stund. Det brukar ju vara Dravet som är boven och Dravet har verkligen inte hållt sig undan de senaste veckorna men vi har klarat oss ifrån sjukhus hittills. Denna december har vi haft dubbla anledningar till att svara ”kanske” på bjudningar.
Det har gått över förväntan. Idag var dagen vi skulle ta avsked av Ingalill. Avsked är viktigt. En punkt. Det kändes jobbigt igår. Jobbigt med en fjärde begravning i år, välja kläder, förbereda sig på samma präst som till Nova och Anders. Jättebra präst. Den bästa jag träffat. Samma kyrka som Nova.
Jag är gravid med allt vad det innebär. I onsdags fick jag kämpa mot gladatårar när Emelie sjöng julsånger. Jag är superkänslig, på gott och ont och jag är utan mina piller jag förstått att jag verkligen behöver för att må bra. Ändå ville jag gå. För att få avslut.
Idag skulle vi även fikfira Maria på jobbet som smiter iväg och gifter sig snart. Det ville jag gärna vara med på också. Allt före lunch är ju min bra tid då jag är som piggast.
Lillebror är kvar i magen och Dravet har skött sig sen i onsdags. Det som istället händer är att jag blir dålig. Kräktes upp hela middagen igår och det var inte lite. Sen inge mer kräk men fått gå på toa mer än vanligt, även i natt. Fast det värsta är smärtan. Det pendlar väldigt men gör stundtals så ont i magen att jag inte vet var jag ska ta vägen. I natt trodde jag det var ngt fel på mig eller lillebror. Att jag skulle behöva akutsnittas. Det kunde inte stå rätt till när det gjorde så ont.
Alvedon, varmt bad och andas igenom det har hjälpt. Som man hanterar värkar kopplade till graviditeten men jag minns inte att värkar kan kännas så här så förmodligen är det ändå magsjuka. Som inte hjälps av att en liten i magen använder mina organ att kicka på.
Så jag har missat allt idag. Jag känner mig ledsen.
Kommentera (3)Har du fler barn?
Man kommer inte undan. Hur jag än svarar så landar det vid att jag har ett änglabarn. Försökt med att det är graviditet nummer två men det kommer följdfrågor och jag kan inte svara ”en flicka” som om Nova inte existerat. Jag har ju två döttrar. Svarar jag att jag har tvillingflickor är följdfrågan ”hur gamla?”. Inga konstiga frågor men svaret är inte vad de väntat.
Detta är helt klart baksidan av att vara gravid. Inte ens i tandläkarstolen är man säker. De tror de kallpratar om något positivt och spännande. De är inte redo att höra att ett flicka lämnat sin tvillingsyster inte ens fyra år gammal. Jag vill undvika ämnet lika mycket för den som frågar skull. Reaktionen varierar men reaktion kommer även om jag ger minimalt med information.
Graviditeten går bra. Jag är inte så aktiv på socialamedier just nu. Det betyder inte att jag mår dåligt eller att vi är på förlossningen. Det betyder inte att Saga eller Andreas mår dåligt heller.
Bebis kommer att bli presenterad när han kommer, lovar! 🙂
Saga krampar en gång i veckan, i regel mindre än en vecka mellan varje kramp. Ibland slutar den direkt medicinen når kinden, ibland tar det några minuter. Det har hållit sig under 10 minuter och utan direkta andningsbesvär. Hon har Dravet Syndrom och därför känns detta ändå stabilt. Otroligt tråkigt att de ökat men det är iaf inte dagligen! Hon är överlag pigg och glad och utvecklingen går framåt fortfarande! Vi är tacksamma.
De finaste jag har ligger i mitt knä. 🙂
Kommentera (3)Det gick bra igår. Jättebra läkare. Fast vi blev väl inte så mycket klokare. Hade behövt träffa henne för några veckor sedan. Hon hade rätt mycket bättre råd och information än bvc-läkaren, sånt som vi mått bra av att veta tidigare.
Bland annat om min medicin.
Hon ville inte titta efter om jag öppnat mig mer eftersom risken är stor att hon i och med det skulle sätta igång mig. Nästan alla som föds nu mår bra och klarar sig bra efter en kortare tids vård. Det var tomma ord för mig. Statistik har gått emot mig för mycket.
De skulle inte stoppa en förlossning som påbörjades nu men lillebror mår bäst av att stanna lite till.
De gjorde ctg. Lillebror såg ”plattorna” på min mage som något han skulle sparka på så han hade 20 minuters gymnastik. Ett par sammandragningar registrerades men jag kände de inte alls, kände bara lillebror. Hela magen gick som vågor av hans aktiviteter så inte så konstigt att det var allt jag kände.
Det har varit väldigt lungt med sammandragningar sedan i lördagskväll så ctg kändes lite överkurs. Ändå, när vi nu var inne och läkaren förslog det verkade det dumt att säga nej. När det gjordes ctg samma dygn som tjejerna föddes och mina värkar visade sig vara regelbundna kände jag långt ifrån alla så det var ju bra att få det kontrollerat.
Nu när det gett effekt av att ta det lugnare osv tänds ju hoppet av att gå längre och få vara med på Marias julknyt 13e och fira julafton hemma 24e, fira julafton i Kungsängen 26e föda så jag räknas som fullgången (fr 29dec) och kanske, kanske i bästa fall ett 2015 barn. För det sistnämnda är chansen liten men jämfört med för tre veckor sedan känns det iaf möjligt.
Jag vårdar min lilla kula och tar det så lungt jag bara kan. Det är värt det men också väldigt tråkigt. Mitt psyke skulle må bättre av att få jobba iaf lite. Oavsett vad bara en liten del av graviditeten kvar.
Sängen är bäddad lillebror. Vi längtar men vänta lite till…
KommenteraVi fyller huset av stjärnor. Ljus, mattor och annat. Ett försök att fylla tomheten i hjärtat och i hemmet.
Den starkaste och vackraste stjärnan av de alla slocknade för nio månader sedan. Nio månader. Lång tid och kort tid samtidigt. Vi står på benen och mer än så. Hur kan det finnas glädje när man begravt sitt barn? Ibland förstår jag inte själv. Inte när hela bröstet värker så hårt av saknad att det känns omöjligt att ta ett endaste andetag till. Då finns varken hopp eller glädje för något.
Man ska inte begrava sitt barn. Man ska inte överleva sitt barn. Ändå, när det händer, det som inte fick hända… Så måste livet går vidare. Allt vore annars meningslöst. Vi måste försöka. Även när varje dag är en kamp. Vi måste varje morgon välja livet. Inte minst för Sagas skull. Hon kanske är den som har lättast. På ett barns sätt och med begränsning (”skydd”) av sina diagnoser klarar hon det kanske bäst. Ändå är det de som smärtar mig allra mest. Hon förlorade sin tvilling, andra hälft, bästa vän, den hon älskade mest i världen. Så fruktansvärt orättvist.
För ett år sen gick de hand i hand påväg till bilen. Vi skulle till mormor och morfar. De hade kul där, som alltid. Tillsammans.
Saga har haft svårt att leka själv. Hon ropar på oss hela tiden. Det kan vara riktigt irriterande. Sen får jag dåligt samvete. Hon har ju förlorat sin bästa vän. Det var aldrig meningen att hon skulle vara ensam. Hon skulle ha Nova med.
Vi har tittat på filmerna från förskolan. Först nu var vi redo. Vi grät som barn när vi hörde Novas röst. Och när det kramades. Och när hon körde monolog framför spegeln. Men det var glädje med att se. Jag. Vi. Är glada över att fått uppleva Nova. Om så bara i 3,5år. Svårt att förstå att en unge så fylld av liv kan sluta andas och lämna oss kvar här.
Snart kommer lillebror. Inte meningen att han ska ta över efter Nova men vi får en till att fokusera på. Någon som stökar till ordningen hemma, som låter och tar plats. Vi fungerade bättre som familj när det fanns två barn även om det var slitit. Vi längtar.
Idag är det Andreas mammas dödsdag. Han har nu levt längre utan sin mamma än med henne vilket inte heller är rätt när man är 32år. Rättvisa finns inte. Vi trodde nästan lillebror skulle komma idag. Nova avled på hans storasysters födelsedag så det hade varit lite symboliskt att lillebror föddes på hans mammas dödsdag. Liv och död. Motsatser men ändå så nära varandra.
Igår på dagen hade jag mycket känningar men idag har det varit väldigt lungt. Jag har slutat jobba och det gjorde mer skillnad än jag trodde.
Imorgon specialistmödravården.
Livet har så mycket innehåll. Tårar och glädje. Kom ihåg, kärlek vinner om det är det Du väljer.
