VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Barnen

Säsongens alla infektioner påverkar mig. Oron över barnen som bosatt sig i mitt hjärta. Rädslan över att förlora någon av dem. Jag vill bara sitta och krama dem precis hela tiden. Mina skyddande händer över dem även fast jag vet att det inte hjälper. De skyddade inte mina egna barn.

Jag älskar så många barn som inte är mina egna. Förstår att jag försöker fylla tomrummet men jag vet att det är omöjligt. Att vara med barn, få dela deras glädje och sorg, bekymmer och framsteg, ger mig väldigt mycket. Jag släpper mig själv för en stund. Det är väl därför skolkurator är helt rätt för mig nu. Jag släpper allt mitt, går all in professionell och får ändå fylla de där behovet i hjärtat att hjälpa till/vårda.

Dravetsbarnen extra speciella för mig och jag har inget filter. Ingen distans. Bara rakt in i hjärtat! Det lindrar saknaden efter mina förlorade flickor. Det känns som jag får kontakt med dem i närhet av Dravetsbarn.

Även i år finns det en ovana över att inte behöva vara rädd för långvariga sjukhusinläggningar. Fortfarande är det min norm för vintern… Att vabba mycket och bo en hel del på sjukhuset. Det är inte en sån säsong som väntar oss. Jag är så tacksam för min friska son och min fina man. För att jag får vara del av Dravetsfamiljer. Att de så generöst ger full insyn och delaktighet. Jag saknar ihjäl mig efter mina tvillingar och många gånger hatar jag livet och all dess orättvisa. Jag gråter hysteriskt och hjärtats slits sönder. Man kommer aldrig över sina döda barn men hjärtat går inte sönder av smärta precis varje dag på året.

Kommentera

Förändringar

Jag gillar inte det nya i bloggen eller att bilden på mina flickor högst upp är borta. Kommer förmodligen söka mig till en annan vrå på nätet. Meddelar i så fall ny adress ☺️

Kommentera

Tystnad

Allt oftare på väg hem från jobbet stänger jag av radion. Jag behöver samla ihop mina tankar och känslor och motorn är ljud nog. Det är så mycket ljud runt mig jämt. Det blir så när man jobbar på skola och har 3åring och översocial man hemma ?
Det är en stressig period i livet av olika anledningar och typiskt nog, eller just därför, blev jag sjuk. Däckad på ett sätt jag sällan blir. Dålig i 1,5v och fortfarande matt, trött och svag nu två veckor senare. Detta trots att jag var hemma och tog det lungt + hoppade över roligheter. Milo fick en släng han med och min kropp hade egentligen behövt få vara sjuk själv istället för vab men vi hade också mysigt och sov mycket tillsammans ?

Ikväll är Andreas på kick off. Milo som numera går upp tidigt och äter frukost på förskolan somnar då också tidigare på kvällen. Jag såg fram emot en kväll med bara mig. Återhämtning. Bestämma ljudkälla och volym, kanske börja läsa min bok Hjärnstark som jag verkligen ser fram emot att läsa. Äta något gott och bara njuta av en stunds egentid. Milo somnade 19 så jag fick alla möjligheter… Ändå ligger jag i sängen bredvid Milo. Inga ljud alls, bara hans lugna andetag. Nedsläckt. Absolut ingen ro alls att läsa eller göra ngt alls. Det kryper i kroppen samtidigt som jag är så fruktansvärt trött. Jag har ställt in både jobb och nöjen pga min hälsa de senaste veckorna. Det här är inte hållbart men jag vet inte hur jag ska styra det riktigt. Innan jag började skriva bloggen for tankarna. Faran med tystnad är också all möjlighet för tankarna att flyga iväg… Till Saga & Nova. Allt som inte blev. Jag längtar tillbaka till bra stunder med dem och jag sörjer de andra familjer gör min sina 8åringar. Banala saker. Skolrelaterat, relationer, intressen, skjutsande. Säkert sånt andra tar för givet eller kanske till och med önska slippa. För mig vore det en dröm att ha fått följa och stötta i läsning, hänga på träningar och vägleda i konflikter. När de här tankarna sätter fart slutar det ofta med att jag mår dåligt och blir väldigt ledsen. För att bryta tankarna sätter jag på ljudbok och ser fungerar men det är också en ständig flykt där det är svårt att avgöra när jag ska stanna upp och ta fighten och när jag gör bäst i att fly vidare.
IMG_20180919_173003
En plats där jag tankar mycket energi är på den här platsen. Jag vet inte vad för magi som finns där men jag blir väldigt lugn. Det är så ljuvligt att se relationen mellan C och M.

IMG_20180915_163305

Pousettes också bland de jag tankar mest kärlek. Det finns så starka band bland alla i våra familjer som gör oss till en stor enhet. Älskar det.

PhotoGrid_1535909541400

För att visa att det inte är synd om mig tar jag även med en Barcelona bild. Vi skrattade så enormt mycket hela tiden. Jag har nog aldrig skrattat så mycket flera dagar i streck. Dag två överraskade Anneli med att Komma dessutom. Jag är lyckligt lottad ❣️❣️❣️

Kommentera

Dialog med sonen

-Mamma du har snippa och jag har snopp.
-Jupp
-Har du pung?
-Nej
-VA?!? Har du BARA snippa???

Kvinnokroppen är inte så bara ?

Kommentera

Så här ser man ut…

… När man sålt smöret och tappat pengarna…

IMG_20180907_160803

Eller iaf tappat fredagsmyset i form av en 100gr chokladkaka ner i toaletten ?

Kommentera (2)

För att få de senaste uppdateringarna