VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ångestfylld natt

Jag spelar upp telefonsamtalet i huvudet. Det från läkaren. Jag och Andreas hade precis lagt oss i rummet på patienthotellet. Saga och Nova var båda sövda så vi kunde sova i lugn och ro. Dessutom hade både BIVA och ECMO våra nummer. Det fick de användning för. Jag hör min egen röst i huvudet. Den som envisades med att vara glad och positiv fast inte ens läkaren gjorde det. Han ville förbereda oss på det värsta, inte inge några som helst förhoppningar. Tyckte vi skulle komma ner till Nova innan de gjorde hjärnröntgen. Jag älskar all personal vi träffade på ECMO. De är hjältar. Jag undrar ändå över rutinen att anhöriga ska komma ner innan man får ett definitivt dåligt besked. Nova var inte mer död/levande för att de väntade med röntgen. Hon såg precis likadan ut som på dagen. Och dagen innan. Det kändes tafatt och konstigt att stå vid hennes säng. Inte veta vad något betydde. Kanske var det jag och min hjärna som inte tog in. När beskedet kom sen kräktes jag i en papperskorg och det är ganska exakt så jag känner mig nu. Vill bara kräkas upp allt maginnehåll.

Så trött men sömnen känns långt borta. Ältar. Bredvid mig yrar Milo av feberdrömmar. Han somnade tätt intill mig. Min fina kille. Vad vore jag utan honom!?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna