VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

24 februari 2018

Hur mycket jag än bestämmer mig och vill hakar jag upp mig på datumen. I år har jag verkligen försökt och jag tycker ändå jag haft huvudet över vattenytan den här vidriga perioden mellan Pennys dödsdag och Novas. Veckan som varit, tiden då vi låg på sjukhuset med krampiga barn, är värsta veckan på hela året. I år har jag inte läst inläggen från 2014 som skrevs under denna vecka. Inläggen som skulle hålla er uppdaterade för att jag och Andreas inte kunde ringa och uppdatera alla. Tidigare år har jag läst och det har varit en bra bearbetning. Inte i år. Kanske hade jag mått bra av det, jag vet inte. Jag var rädd att sjunka ner i minnena och tappa det viktiga greppat om livet. Så jag lät bli och har fortsatt ha mitt huvud ovanför vattenytan. Fram till Milo blev sjuk. Febern, andningen, frossan, rycken. Den lilla varma kroppen som ett plåster på min. Så var de första åren av föräldraskapet för mig. En till två barn som sökte trygghet mot min kropp. Milo gör det i princip bara när han är sjuk. Vill annars sova i egen säng och mycket självständig.

Jag hatar att han är sjuk men jag älskar att ha honom riktigt nära. Vi blir i symbios. Tomheten i mitt hjärta fylls lite mer när hans kropp ligger på min men jag blir också påmind om vad jag inte längre har. Barnen som inte längre behöver min kärlek. Imorgon är Novas dödsdag. Vi har lärt oss att dagen före dödsdagarna är värre än själva dagen för oss. Därför skyddade vi oss själva med att boka en flykt. En överlevnadsflykt för att garantera att vi inte satt ensamma med våra tankar, irriterande och sura över ingenting för att livet är ont. Avesta, lagom nära men ändå en bit bort och med de finaste av vänner. De som verkligen förstår. Och Disa som lindrar min saknad så ofta. Och Unni som är Milos allt. Och Eira som är så klok och fin med både barnen och vuxna.

Så blev det inte. Sjukdom hindrade oss och borde vi ens bli uppgivna? ? Vi borde vara vana. Det är bara så surt. Förra helgen hade vi bokat med Jenny och alla hos oss men Andreas var för sjuk. Nu skulle vi få ett välbehövligt miljöombyte men Milos feber stoppar oss. Även utan dravetsbarn är det svårt att planera.


Kommentarer


  1. Solveig 2018/02/25 on 19:51 Svara

    ??????

Lämna ett svar till Solveig Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna