Sorgen knackar på.

Okej år. Bra julafton. Bra mellandagar. Bra nyår. Nyårsdag och hopp om livet.

Så kom den där bekanta smärtan i bröstet tillbaka. Den som gör mig illamående. Milo snarkar i min armhåla men min sömn uteblir. Han ligger på Novas plats. Mina ögon känns svullna av alla tårar. Det svider i ögonen. Delvis trötthet men mest tårarna. Flickorna. Mina döttrar. Ett ekande tomt hus. Så mycket plats. Så lite liv. Ändå skönt att tårarna kommer. Det samlas annars i bröstet och trycker på ännu mer. Jag måste anstränga mig för att komma ihåg Novas röst, bara det en anledning att grina. Tänk om jag glömmer min flickas röst. Hennes skratt. I februari har jag levt utan Nova i fyra år. Det är längre tid än jag fick ha henne hos mig.

IMG_20171231_103140_211

This entry was posted in Dravets Syndrom, Epilepsi, Keep Fighting, lillebror, Mammatankar, Nova ☆, Saga & Nova. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *