VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Julen, året.

Det här har varit vårt första normala år. Inga kramper i vardagen. Ingen som dött. Andreas har börjat jobba så ekonomin är ett mindre orosmoment. Sofias änglar var här och gav ett rejält lyft i vårt hem. Det har gått bra för mig på jobbet, jag känner att jag utvecklas och får göra skillnad. Milo är en lycklig liten unge. Vi fick resa till Bali och Singapre tack vare Resia och Sofias änglar. Hösten har bjudit på massa roliga shower. Vi kommer att vara lediga tillsammans i mellandagarna utan alltför mycket planer.

Ändå är det här första julen sen jag blev mamma som jag är riktigt slut. Så trött att jag inte vet vad som är gjort och inte. Jag är inte nöjd med mina julklappsköp, inte nöjd med pyntet, inte nöjd med förberedelserna alls inför julen. Det värker i kroppen och huden, händerna domnar. Det flimrar framför ögonen så jag tror att jag ska svimma men klarnar sen. Symptomen som borde varit värre för 3-4 år sen. Jag vill bara sova på dagarna men kan inte när jag får möjlighet. Kan inte göra ingenting. Kan inte göra någonting. Ingen lust med någonting alls. Stirrar i taket när jag är ledig eller går igenom instagram för hundrade gången. Funderar på att plocka bort alla sociala medier för att inte kunna titta på något jag ändå inte bryr mig om att se. Vet dock inte om det skulle göra mig lyckligare. Kanske bara ännu mer stressad och frustrerad om jag inte ens har ngt att titta på i mobilen.
Livet. Aldrig lätt, aldrig nöjd.


Annons

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna