Så många saknades tårar som runnit. Det här är en viktig dag för mig. Redan innan jag begravt mina döttrar och förstått vad verklig sorg är har dagen varit helig på något vis. Hemmet är fyllt av tända ljus. Det gör mig lugn inombords. En del av det tunga i bröstet lättar. Hos flickorna pysslade Milo. Flyttade på några snäckor från Bali och satte den lilla ängeln på grankvisten. Gravljusen sattes omsorgsfullt ner av hans lilla hand. Det var fint att se.
Hans systrar. Han skulle ha haft två 7åriga systrar att busa med, lära av och bråka med. Det gör ont. Fortfarande svårt att acceptera. Så många varför. Varm i hjärtat av era spår. Betyder mycket att Saga och Nova hann lämna avtryck hos så många på så få år.
Kommentera