VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Rensar i hemmet och tankarna.

Förkläden för två. Små burkar av målarfärg. En vaxduk för skydd mot bordet med intorkade färgstänk fyllda av minnen. En annan tid, ett annat liv men framförallt en annan mamma.

Förklädena är för små för Milo utan att de använts en endaste gång och färgen i burkarna har torkat in. Jag kastade de idag men kunde lika väl gjort det samma dag Nova dog. De här sakerna och den här delen av mitt föräldrarskap dog med henne. Lusten och orken att plocka fram och sen städa undan allt vad de innebär med kombinationen små barn, penslar och färg.

Saga och jag hittade ett annat sätt, färgpennor och övning av bokstäver. Jag försummade henne inte och även hon tappade lust till vissa lekar hon tidigare älskat att göra med sin syster. Vi påverkas av stora förändringar och sorger. Det är oundvikligt. Jag saknar den mamman jag var och skulle ha blivit. Jag kommer alltid sörja livet som inte blev.

Förskolan är guld värd för att Milo får ta del av sådant jag inte erbjuder, inte mäktar med att ge honom. Det är mycket han inte får…men också mycket han får. Som villkorslös kärlek. Pussar, kramar och ord om hur underbar han är.

Det är både tungt och befriande att rensa. Tänk om man kunde kasta bort ångestfyllda tankar lika lätt som intorkad färg. Så mycket lättare det då skulle vara att komma vidare. Lägga dåtid bakom sig och leva i stunden så som mina döttrar gjorde så bra.

Nåååna målar på landet.

Tror jag. Kan vara Saga.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna