VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Mardrömmar

Jag har haft så märkliga mardrömmar. Varit riktigt rädd. Drömt om flickornas kramper och fått det till att Milo krampar brevid mig i sängen och att jag inte lyckas vakna.

Värsta jag minns var ändå en av de i natt:

Det är mörkt och jag står framför ett hus med flera våningar som jag tror ska föreställa mitt hem. I fönstret på tredje våningen sticker de upp ett huvud, en figur, vålnad eller liknande. Den ser mig och jag ser den. Den ler, men inte snällt. Jag är ensam på gatan. Asfalten blänker från väglamporna som om det är blött men det regnar inte tror jag. Fast råkallt och jag har min svarta regnkappa med för lite under. Uppe i rummet bakom ansiktet som hånler finns mina barn. Jag tror ”mina barn” är Saga och Nova. Jag vet att jag måste upp till dem men jag vet också att jag inte kommer hinna. När jag sprungit upp är både dem och ansiktet borta. Jag vet det så jag skriker rätt ut. Vill att någon ska hjälpa mig att rädda mina barn men jag vet också att ingen annan kan se det jag ser. Ingen kan se ansiktet. Jag skriker så lungorna töms på luft, jag skriker MINA BARN, DET ÄR JU MINA BARN. TA INTE MINA BARN.

Sen vaknde jag och hyperventilerade. Det kändes som att jag hade skrikit på riktigt men Milo sov lungt brevid mig så det var nog bara inombords. Så vidrig dröm!!

Förutom mardrömmar har jag och Milo haft en fin helg på landet med mormor och Dorfarn.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna