Sofias änglar

I våras var Sofias änglar hos oss och gjorde fint och nu på måndag 20.00 är det dags för programmet. Så overkligt och märkligt. Jag är så glad för allt de gjorde. De har lättat upp vårt liv på så många sätt. Vi gillar inte att filmas men på något vis blev allt naturligt väldigt snabbt. Proffsiga människor (hela teamet) som förmedlade empati vilket gjorde allt lättare. Till och med kul även om det var tusen känslor och en kaotisk blandning av skratt och tårar.

Att programmet ska komma har vi förstås vetat men ändå stött ifrån oss på något vis. Som att det inte är på riktigt. Sen kom reklamen. Inte för oss men andra hade sett den och då blev det svårt att förneka. Jag är så glad för allt men också nervös. Vad kommer med? Hur klipps det? Har vi sagt rätt? Beskrivet syndromet korrekt?

Då, i våras, gick allt så oerhört fort. Inget utrymme för reflektion, allt bara hände och efteråt kändes allt som sagt som en dröm. Fast drömmar brukar inte göra att man landar i tv-tidningen

This entry was posted in Epilepsi. Bookmark the permalink.

One Response to Sofias änglar

  1. Lisa från Skåne says:

    Vilket fint program sorligt men ändå sakligt, och så den underbara resan ni fick . Det var ni värda få ett annat perspektiv på livet, saknaden av era flickor kommer alltid att finnas där. hoppas ni mår lite bättre vissa dagar. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *